I helgen sändes P1-dokumentären ”Jävla vitskallar” i repris. Dokumentären belönades med journalistpriset 2003 och ger en bild av livet för de tiotusentals svenskar som valt att bosätta sig i Spanien. Bland annat skildras motsättningar mellan svenska och spanska ungdomar.
Journalisten Daniel Velasco intervjuar båda sidor och fördomarna haglar. Jag föreställer mig att det är något allmänmänskligt över tjafset. Gruppkonflikter är inget nytt. För några generationer sedan behövdes inga språk- eller kulturgränser som konfliktlinjer. Grannbyns grabbgäng dög lika bra som motståndare. Det är smått komiskt hur ungdomarnas beskrivningar av svenskar respektive spanjorer skulle kunna vara direktöversättningar av varandra.
Vad som däremot saknar komiska poänger är svenskarnas bristande skolresultat. Många har luckor i sina avgångsbetyg.
Nyinflyttade föräldrar väljer av missriktad välvilja att placera barnen i svenskspråkiga skolor. När dokumentären sändes första gången misslyckades en femtedel av högstadieeleverna med att nå upp till gymnasiets behörighetskrav. Det är en andel som vid den här tidpunkten motsvarade andelen obehöriga bland barn till invandrare i Sverige. Det finns med andra ord tydliga paralleller.
I ”Jävla vitskallar” framgår det tydligt hur svenskarna sluter sig inåt. Det spanska samhället uppfattas som hotfullt och främmande.
”Till slut blir de nästan språklösa, det blir ingenting av ingenting”, säger en av rösterna i dokumentären. Här hittar vi verkligen integrationsproblemens kärna. Det är alldeles för många barn och ungdomar som fastnar i gränslandet mellan borta och hemma. Man får inte en chans att lära sig det nya landets språk samtidigt som man också saknar tillräckligt goda kunskaper i hemspråket. På längre sikt får det naturligtvis stora konsekvenser för möjligheterna att hävda sig på arbetsmarknaden.
I Sverige börjar vi på allvar få en diskussion om den så kallade identitetspolitiken, det vill säga att olika invandrargrupper mer eller mindre uppmuntras att vända ryggen till majoritetssamhället. Det är djupt olyckligt när kommunikationsvägar stängs.
Exemplet från Spanien visar hur integration är ett tvåsidigt mynt. Det krävs ansträngningar från båda sidor. Inte minst har föräldrarnas val av skola avgörande betydelse för barnens framtid.