När sorger flyttar till nätet

Om en ung människa dör kan man nästan räkna med att det skapas minnessidor på nätet.
Fallet med den 15-åriga flickan som blev mördad i Stureby i början av sommaren är ett medialt uppmärksammat exempel. Hennes blogg finns kvar, nu med tusentals hälsningar från vänner men även från okända som känner sig berörda av mordet. Också på Facebook har hundratals personer bildat en sorgegrupp för den döda flickan.

På senare tid har det även dykt upp sajter där anhöriga mot betalning skapar minnesplatser för avlidna. På de virtuella minnessidorna kan anhöriga tända ett elektroniskt ljus, lägga in levnadsbeskrivning över den döde, lämna kondoleanser, lägga in bilder och skriva minnesord.
En som skapat en personlig minnesplats på en kommersiell sajt är Birgitta Ghaderi. Hennes morfar, som bodde i Uppsala de sista åren i livet, har en sida med personfakta och bilder på sig som ung. Birgitta Ghaderi har även lagt upp en sida på sin mormor och svärfar. Tanken är att hon ska skriva några personliga rader om sina anhöriga så att minnet av dem lever vidare till kommande generationer.
- Det är ett lättillgängligt alternativ till kyrkogården. Just den dagen min morfar dog går jag in och tänder ett ljus. Det är tanken som räknas. Han ligger begravd i Hudiksvall, tillsammans med min mormor. Man åker inte så gärna upp dit bara för att gå till gravplatsen, den tiden finns inte och man hinner inte gå till kyrkan, säger hon.

Birgitta Ghaderi tycker att det är lika värdefullt att minnas sina släktingar framför datorn. Samtidigt har hon förståelse för att folk kan tycka att det är torftigt.
Att sorgen finns på nätet märks fram för allt genom sorgegrupper på Facebook, filmade begravningar på Youtube, personliga minnessidor och bloggar. Utbudet är enormt av filmer, bilder, dagböcker och andra minnen som hjälper oss att bearbeta förlusten av en död människa.
Anna Lundgren är präst i Tunabergskyrkan i Gamla Uppsala församling och har funderat över sorgebearbetning på nätet.
- Människor har ett behov av att visa sin sorg och dela den med andra. Bloggar är ett sätt att verbalisera sorgen. Alla kan se att man har det jobbigt och andra kan känna igen sig. Det är klart att det finns fördelar.

Men ska det göras till allmän beskådan?
- Ja, det är just det. Man sitter ändå bara framför en skärm och man är ensam. Det är i det mänskliga mötet med andra vi finner verklig tröst, säger Anna Lundgren.
Hon menar att sorgen på nätet blivit till något högst privat, även om man öppnar upp sig för hela världen i det skrivna ordet. För man sörjer egentligen inte tillsammans med andra, även om det kan tyckas så. Många läser vad du skriver. Men hur många lyssnar?
- I stället för att visa vår sårbarhet och svaghet inför varandra på jobbet, i skolan och i det offentliga rummet, distanserar vi oss, för ute i samhället ska man vara stark. Sen tror jag också att vi blir mer utelämnade på nätet. Vi klär av oss i själslig bemärkelse, det kan skapa en känslor av ensamhet, säger Anna Lundgren.
Hon tror att nätet mer handlar om att minnas än om att sörja. Minnessidor fyller en helt annan funktion och behöver inte ha med den absoluta sorgen att göra.
- Där tror jag att nätet kan vara till bra hjälp. Det är också det som unga människor bäst behärskar i dag. Sen är vi olika och sörjer på olika sätt. Det finns inget rätt eller fel när det handlar om sorg, säger Anna Lundgren.

Frågan är om Svenska kyrkan känner sig utkonkurrerade av att folk uppsöker nätet i stället för att sörja i kyrkan?
- Nej, inom Svenska kyrkan erbjuds många olika forum för att sörja, själva begravningsceremonin, gravplatsen, sorgegrupper, samtal med präst och diakon. Kyrkan är också öppen för att tända ljus, varhelst du än befinner dig.
Särskilt sorgegrupper fyller en viktig funktion i sorgeprocessen, menar Anna Lundgren.
- Där finns levande människor som lyssnar. Det är något annat än att skriva rätt ut i cyberrymden.

Vid Umeå universitet och forskningsprojektet Umeå live finns Mikael Hansson. Han leder projektet elektroniska fotspår som utforskar hur it förändrar människors vardagsliv.
Mikael Hansson tycker att nätet blivit allt viktigare i människors sorgebearbetning och ser många fördelar:
- Kyrkogården där en anhörig ligger begravd ligger kanske 50 mil bort, avståndet gör att det blir svårt att besöka gravplatsen och där finns bara en sten. En minnessida ger en mer komplett bild av en människa. Fler kan också dela sorgen och minnas tillsammans, säger Mikael Hansson.
Han tycker att Svenska kyrkan borde skapa digitala mötesplatser i anslutning till kyrkorummet. Vad han menar är att kyrkan kunde ha dataskärmar där anhöriga kan gå in på digitala minnessidor i samband med att de besöker kyrkan. Det vore ett sätt för folk att närma sig sorgen, både på nätet och i verkliga livet.

Mikael Hansson ser också nackdelar. En minnessida eller blogg kan utnyttjas av ondskefulla människor som sprider elaka rykten om den döde och som ligger kvar i all evighet.
På Youtube finns exempelvis en minnessida och filmer på 15-åringen i Rödeby som sköts ihjäl av en 50-årig man för två år sedan.
Flera av kommentarerna är nedsättande och kränkande för 15-åringen.
- Vi ska vara medvetna om att allt som finns på nätet kan spridas utan att anhöriga kan stoppa det. Allt material som laddas upp, foton, videor, ljud, finns kvar så länge sajten finns kvar. Anhöriga har svårt att ta bort materialet så länge inloggningsuppgifter saknas, påpekar Mikael Hansson.
Bo Forslund, informationschef på Fonus, tycker också att nätet är ett bra komplement.
-Jag ser minnessidor som en modern dödsannons där man kan skriva så mycket mer om den avlidne och som fler kan ta del av.
Han önskar dock att det fanns en samlingssajt för minnessidor, ett slags digital kyrkogård. Det skulle förenkla möjligheten för fler att hitta sidorna. Nu hittas de bara av dem som känner till dem.

Fonus har dock inga planer på att erbjuda personliga minnesplatser på nätet.
- Vi har förberett oss för det men bestämt oss för att skrinlägga lanseringen. De kommersiella minnessidorna vill ta betalt för tjänsten och ännu har efterfrågan inte varit så stor. Samtidigt finns det betydligt fler minnessidor som folk skapat själva och som jag tror mer på eftersom de är mer personliga, säger Bo Forslund.

När sorger flyttar till nätet

Att sitta framför datorn har blivit det nya sättet att sörja en avliden på. Bra eller dåligt? Prästen Anna Lundgren tror att vi kan bli ännu mer ensamma i vår sorg. Mikael Hansson, som utforskar effekterna av våra digitala fotspår, menar att sorgen kommer närmare på nätet.