Anette är orolig för att mannen som hon hade en relation med ska söka upp henne igen.
Polisen har varit i hennes lägenhet och undersökt hur pass säker den är och om hon behöver något skydd.
– Jag bor på första våningen med min son och känner ett starkt obehag när jag tänker på hur lätt det skulle vara för honom att ta sig in, berättar Anette.
För några dagar sedan fick hon hem ett brev från Åklagarkammaren i Uppsala där det står att åtalet som gäller misshandel och olaga hot lagts ned.
Så här står det i motiveringen:
”Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa brott. Ytterligare utredning förändrar inte bevisläget på ett avgörande sätt.”
– Jag fattar ingenting. Han satt anhållen i tre dagar och mina strypmärken och blåmärken blev dokumenterade på kvinnofridsmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala, så nog finns det bevis, förklarar Anette.
Under intervjun pratar Anette med en lugn röst men när hon ska berätta om misshandeln börjar hon gråta. Sedan den natten är hon rädd och känner ångest.
– Jag träffade Tony på gymmet, det var på sensommaren i fjol. Som tjej kan man ju vara svag för stora muskler och han verkade vara så himla fin som människa, säger Anette.
Tony hade nyligen kommit till Sverige på ett arbetsvisum.
Anette beskriver honom också som charmig, snygg och bra på att ge henne komplimanger.
Anette hade inte vetat att Tony var gift men så en dag berättade han att han var ledsen för att hans fru ville skiljas, och då började de umgås mer och mer.
– Det var rätt oskyldigt i början men sen gick det snabbt. Jag vet att jag sa till en kompis att från att ha varit en liten flirt blev det jätteallvarligt.
Efter bara några veckor hade Tony fyllt halva badrumsskåpet i Anettes badrum och sova över allt oftare. I samma veva började Tony klaga på Anette och säga till henne att inte vara så trevlig och glad på gymmet. Och när Anette skulle i väg på ett föreningsmöte en kväll reagerade Tony med att försöka hindra henne.
– Han sa att det var bortkastad tid. Men föreningsarbetet var viktigt för mig och jag förstod inte riktigt vart han ville komma.
I februari kunde Tony inte vara kvar i den andrahandslägenhet han hyrde och bad att få flytta hem till Anette. Hon beskriver det som sitt största misstag att låta honom bo hos sig och sonen.
– Han ville bestämma över allt, vilka jag skulle umgås med och vad jag fick göra. Han kallade mig för hora och gjorde ett stort drama av allt när jag sa emot. Han ringde också flera gånger om dagen och kollade i min mobil. Han var manipulativ och svartsjuk, men han lindade in allt så att det skulle verka som att han var omtänksam, egenskaper som jag i efterhand förstått är typiskt för män som slår.
En kväll i mars när de satt i soffan började de bråka. Plötslig fick Tony ett rasieriutbrott. Han sa att Anette ljög om allt möjligt och kastade henne i golvet så hon fick blåmärken på armarna. Sen sprang han in i köket och hämtade en kniv och började hugga mot sitt eget bröst och säga att han skulle ta livet av sig.
Anette sprang in i sovrummet och stängde dörren. När hon satt där på sängkanten kände hon sig paralyserad av skräck.
– Sen gick han och la sig och nästa morgon låtsades han som ingenting.
Kort därefter kom Anette hem en kväll med sin son och hörde när Tony satt i sovrummet och pratade med en okänd kvinna via en webbkamera.
När han upptäcktes förklarade han det hela med att han pratade med sin syster, vilket Anette inte trodde ett dugg på.
– Han sa att han hatade mig, att, det var jag som gjorde honom ledsen och att han mådde dåligt för att jag var så dum mot honom.
Vad som hände sedan vill Anette helst bara förtränga, men det är lättare sagt än gjort. Minnesbilder från natten tränger sig på och Anette får kämpa med tårarna när hon börjar berätta:
– Han sa att han dödat många människor, att jag bara var en i mängden. Han sa att han skulle döda mig och tog tag i mig bakifrån i halsen och lyfte upp mig från golvet så att jag inte fick någon luft.
– Sen släpade han mig över golvet och kastade mig mot väggen. Jag trodde jag skulle dö.
Anettes son, som legat och sovit i sitt rum, vaknade av tumultet och ropade på Anette. Hennes enda tanke just då var att rädda sin son. Hon låg skadad på golvet och hörde hur Tony gick in i sonens rum och pratade lugnande med honom.
– Han sa ”åh, jag har nästan dödat Anette” och verkade helt ur fattningen. Det var helt groteskt, han satt där och klappade om min son och försökte ställa allt till rätta igen.
Nästa morgon ringde Anette till en väninna. De åkte upp till Kvinnofridsmottagningen där skadorna blev fotograferade, de kontaktade Kvinnojouren och gjorde en polisanmälan.
– Det var min väninna som sa vad vi skulle göra, jag hade ont i hela kroppen, strypmärken runt halsen och jag hörde inte på vänster öra.
– Jag var nog inte kapabel till något alls just då, säger Anette.
Dagen efter anhölls Tony och fick sitta inlåst i tre dagar innan han släpptes.
Och då började nästa mardröm för Anette.
Den polis som skötte alla förhör med henne ifrågasatte Anettes berättelse.
Bland annat tyckte hon att det var märkligt att Anette bemödat sig med att sminka sig när hon var så ledsen. Men det hade hon inte gjort, hon hade nämligen en sminktatuering runt ögonen.
– Hon undrade också om jag talade sanning när jag sa att han lyft mig från golvet med en hand.
– Hon påstod att det var en omöjlighet. Hon sa att Tony var lika rädd för mig som jag var för honom.
– Jag kände mig helt enkelt inte trodd.
Tony, som har en bakgrund som yrkesmilitär, är enligt Anette dubbelt så stor som henne och har en kropp byggd av muskler.
Men förhörsledaren propsade ändå på att han skulle vara rädd för henne och påstod också att yrkesmilitärer av Tonys kaliber är rena dödsmaskiner, något som Anette borde känt till innan hon inledde en relation med honom. Beslutet att lägga ner förundersökningen skickar signaler om att det är ok för en man att slå, menar Anette, eftersom han inte kommer att bli dömd för misshandel.
Dessutom har hennes son inte fått komma till tals, trots att han blev vittne till misshandeln.
– Det får inte gå till så här. Det är absolut inte ok.
– Han försökte ta mitt liv och det han gjort blir rättfärdigat av de som ska sätta fast såna som Tony.
Hon gör en jämförelse som hon tycker säger allt: Når någon kör för fort blir det höga böter.
Men när hennes före detta partner försöker döda henne händer inget.
Fotnot: Anette och Tony heter egentligen något annat.