I dag, tisdag, kl 12.00 svensk tid öppnar vallokalerna i USA. Många svenska mediebolag har rejäl bemanning på plats för att rapportera om de sista skälvande timmarna, om köerna av röstande och om den rafflande sammanräkningen.
Valkampanjen 2016 har slagit alla rekord vad gäller journalistisk bevakning. Detta gäller självklart för USA, men när världens mäktigaste land går till presidentval är även omvärldens intresse massivt.
Flera svenska medier kör nu livebevakning timme ut och timme in till dess att valutgången klarnar, så även på UNT.se. In i det sista har anklagelser om korruption, sexism och maktmissbruk skakat debatten och fått opinionskurvorna att hoppa till. Båda kandidaterna har använt ren domedagsretorik för att mobilisera sina anhängare att gå till valurnorna.
Den som fascinerats av tv-serier om amerikansk politik, såsom Vita huset och House of Cards för att nämna några, kan konstatera att verkligheten börjar bli häpnadsväckande lik fiktionen.
Så är också en av huvudpersonerna i detta verkliga presidentdrama inte bara affärsman och nybliven politiker utan har även varit dokusåpastjärna i serien The Apprentice (lärlingen).
En lärling blev huvudperson även i den andra kandidatens liv, när maken Bill Clinton bestämde sig för att använde Ovala rummet till mer än presidentiella aktiviteter, vilket sedermera blev en toppnyhet världen över. Den delen av berättelsen om "The Clintons" hade man ju helst önskat var just en påhittad tv-serie.
Ja, så här kan man fortsätta att dra paralleller mellan dikt och dokumentär. Det är kanske inte så konstigt att toppolitiken i världens enda kvarvarande supermakt fascinerar. Intriger i det mytomspunna Washington är onekligen mer kittlande att skildra än maktkampen i Rosenbad.
Problemet är när fascinationen leder till ren fiktionalisering av verkligheten. Tecken på det har vi sett under denna märkliga presidentkampanj. En av kandidaterna har satt sanningsundvikandet i system. Flera medier har belyst de frekventa faktafelen men har ändå inte riktigt nått igenom. Därtill har aggressiviteten i attackerna (och det gäller båda kandidaterna) gjort att påhoppen blivit självklart rubrikmaterial medan de sakpolitiska skillnaderna hamnat i skymundan.
Så trots den rekordmassiva mediebevakningen är många amerikanska väljare ändå osäkra om var de två kandidaterna står i centrala politiska frågor. Detta är sannerligen ett presidentval där verkligheten gång på gång överträffat dikten, ett val som inte bara statsvetare utan även medieanalytiker kommer att grubbla över länge.