När rädslan gör livet svårt

När det var som sämst klarade David Holmberg inte av att gå i skolan mer än några timmar i veckan. Han drog sig undan, stängde in sig på rummet och tappade kontakten med klasskompisarna. På kvällarna var det svårt att somna. Anledningen var en stor oro. Det kändes som ont i magen och illamående. Han var nervös och hade ångest.
- Det var min värsta tid, säger David Holmberg.
Han var rädd för att han skulle kräkas i skolan eller när han sov över hos kompisar och då ville han bara hem. Han var rädd för att bli sjuk. Men allra mest var han rädd för att mamma eller pappa skulle dö.

Vi träffas hemma hos David och hans pappa i Årsta i Uppsala. De bjuder på bullar som en snäll granne kommit med. Från fönstret ser man ut över en härlig äppelträdgård.
Rädslorna kom ganska plötsligt, förra våren. Själv vet David inte varför. Pappa tror att det kan bero på att det var jobbigt att pendla mellan föräldrarna som bor på olika håll, och för höga krav på sig själv.
- Jag önskar att han kunde vara nöjdare med den fantastiska kille han redan är, säger pappa Christer Holmberg.
Först fick David mediciner mot magont. Han träffade många läkare och psykologer. Till sist sa någon: Testa Cool kids, det funkar säkert bra. Och det gjorde det. I Cool kids träffades sju barn med liknande eller olika problem och rädslor.
- Det var bra och lugnande att träffa andra som också mådde dåligt, säger David.

Alla fick en arbetsbok. I den fick man bland annat skriva vad man är rädd för, vad man tror ska hända och hur man ska komma över rädslan. För att inte göra sig själv räddare kan man tänka positivt, och söka bevis för att det man är rädd för verkligen kommer att hända, berättar David Holmberg. Döden var till exempel svår att tänka på.
- Då hjälpte det att tänka: Hur stor är risken för att mina föräldrar ska dö? Vet jag någon vars förälder dött? Jag visste bara en. Det fanns inga bevis för att det skulle hända mina föräldrar. De är inte sjuka eller så, säger David Holmberg.
Bit för bit löste det sig. David fick ett speciellt schema i skolan. I början gick han till första rasten. Sedan byggdes det på med längre och längre skoldagar.
Några i klassen retades. Då pratade fröken med dem. Hon skrev "Respekt" på ett stort blått papper som hon satte upp i klassrummet. Efter det var ingen taskig mer.

När rädslan gör livet svårt

David Holmberg är en glad elvaåring som gillar att åka skateboard, busringa, teckna graffiti, spela elgitarr och hänga med kompisar. Men så var det inte för ett år sedan. Då satt han mest inne vid datorn, med oro och magont.