Öster-Edinge, Alunda
Bilen är livsviktig för den som bor på landet. Men Britt-Marie Larsson är körkortslös. Trots att hon lever ensligt längs väg 273 en bit från Öster-Edlinge, drygt tre mil nordost om Uppsala. För att ta sig till jobbet på ett vårdboende i Uppsala åker hon buss. Det går fyra om dagen.
– När jag börjar åtta måste jag åka tjugo över sex hemifrån. Det är okej, det är värre på sommaren när inga bussar alls går, då får jag lifta med någon granne till Almunge och vänta på bussen där, säger hon när hon påpälsad vittjar brevlådan vid vägen.
Men att klaga över de dåliga bussförbindelserna tjänar inget till.
– Jag visste ju hur det var när jag flyttade hit. Jag är född på landet, mina föräldrar var bönder och jag vet att de flesta grejer som fixas är för staden, det är på staden de tänker.
Hon syftar på politikerna. För Britt-Marie Larssons föräldrar fanns aldrig något annat parti än Centern. Själv tycker hon inte längre att Centerpartiet kan kalla sig landsbygdsparti, om de ens vill det. Därför tackade hon ja när en kompis nyligen bjöd in henne till en Facebookgrupp om Uppsalas nyaste parti: Landsbygdspartiet oberoende.
– Jag vet inte om det betyder att jag är medlem, jag tror inte det. Jag var mest nyfiken på vad de ville, säger hon.
Tvärtemot vad många tror avfolkas inte landsbygden. I stället har landsbygden, definierad som områden utanför tätorter med minst 200 invånare, behållit ett nästan konstant invånarantal från 1970-talet och framåt.
Uppsala är dessutom en av de kommuner som har störst andel landsbygdsbefolkning. Ändå undgår man inte en utarmning av samhällsservicen som innebär att det bli glesare mellan affärer, skolor och vårdinrättningar. Urbaniseringen har nämligen skiftat till att handla om att folk flyttar från mindre till större tätorter.
Det är inte ovanligt att landsbygden i en större kommun känner sig förfördelad, säger Gissur Erlingsson, som forskar i statskunskap vid Linköpings universitet. Han berättar att en liknande utveckling går att skönja i ett 40-tal kommuner.
Det visar att det finns en dimension i svensk politik som de etablerade partierna inte lyckas fånga upp. I vissa fall tar det sig i uttryck i att en del av kommunen vill bryta sig loss, i andra fall bildas ett nytt parti för att få politikern att uppmärksamma missnöjet.
– Man tycker inte att centralorten har lyssnat tillräckligt. Ett sätt att träffa i hjärtat på politiker som styr är att hota deras maktbas. Samtidigt har ett landsbygdsparti en liten potentiell väljarbas, men eftersom de kan komma in i fullmäktige kan de också få en vågmästarroll och hotet om det kan få politikern att lyssna.
Augusts Wärdhus, Almunge
– Jag hörde en miljöpartist som pratade i dag på radion om det här miljötänket och så kan bara en som bor i stan resonera, säger Robert Johansson och skrapar tallriken på de sista resterna av dagens rätt.
Han och kollegan Per-Åke Sjöblad jobbar tvärs över vägen på ett företag som säljer fyrhjulingar och båtar. Varje dag äter de lunch på värdshuset, det finns inget annat ställe.
– Förr fanns det mesta här i Almunge. Men de flesta som bor här i dag jobbar i Uppsala och handlar och gör sina ärenden där. Det kan man förstå, säger Robert Johansson.
Men något han inte kan fatta är varför ingen politiker tar i en av landsbygdens kärnfrågor: de stigande bränslekostnaderna.
– Här måste du ha bil för att kunna ta dig. Vad ska de hitta på när vi inte längre har råd, ska vi flytta in till stan allihop där det inte finns några bostäder? Nä, då finns det bättre sätt att dö.
Att fler som bor på landsbygden jobbar i städerna har fått gränserna mellan de två att allt mer suddas ut, säger Susanne Stenbacka som är docent i kulturgeografi vid Uppsala universitet.
– I dag har de flesta en fot på varje ställe. Som landsbygdsbo arbetar man i staden och stadsbor semestrar på landsbygden. Det finns ett ömsesidigt beroendeförhållande.
Men i städerna reflekterar man mindre över det, menar Susanne Stenbacka.
– Staden är normen i dag. Det som sker där behöver inte förklaras eller försvaras. Man tar för givet att det är där saker händer och att det bara är där man kan lyckas. Medan den som bor på landsbygden ofta måste förklara varför man vill bo där och försvara varför man vill ha vissa resurser. Det är en stark urbaniseringstrend även idémässigt.
Eftersom staden är norm måste landsbygden alltid förhålla sig till den. Det kan göra att man som boende på landet inte känner att man är med på sina egna villkor, menar Susanne Stenbacka.
– Drar man det till sin spets betyder det inte bara att man är bortglömd på landsbygden, utan även att man är fel.
Samtidigt tycker sig Susanne Stenbacka kunna skönja en ökad fascination för landsbygden, inte minst i medierna.
– Det finns flera tv-program som uppehåller sig kring det mer eller mindre idylliska livet på landet, som Bonde söker fru, En plats på landet och nu också Farmen. Det är också ett vanligt tema på film. Det är mycket den mediala bilden om färgar vår syn på stad och land, och kanske får oss att tro att skillnaderna är större än de är.
Saringe lantbruk, Alunda
Radion skvalar i högtalarna inne i ladugården, korna ligger och vilar och bonden Anders Lundin är på väg in för att äta soppa och plättar som hans
drygt 80-åriga mamma har lagat.
Är detta den lantliga idyllen?
– Ja, det är väl allas dröm att bo på landet, säger Anders.
Han räknar upp ett antal frågor som är viktiga för honom: att landsbygdsskolorna får vara kvar, att bussförbindelserna blir bättre så att de unga kan ta sig i väg på aktiviteter och så en sänkning av det dyra ”soppapriset”, så klart.
– Det brukar vi ju alltid klaga på, säger han och skrattar.
Men det finns mycket att glädjas åt också. Sammanhållningen på landsbygden har blivit bättre, tycker han. Och det går att få gehör hos beslutsfattarna.
– Ett problem vi hade här var att de ville dra en kraftledning över våra ägor. Då blev det en väldig opinion, hela bygdegården var full av folk, och vi fick dem att ändra sig. Så visst kan man påverka.
Detta har hänt
Flera partier jagar landsbygdsväljare
Landsbygdspartiet oberoende, som nyligen fick en lokavdelning i Uppsala, höll i veckan sitt första öppna möte för att värva medlemmar. Partiets Uppsalaavdelning bildades av bland andra jordbrukaren Claes Littorin från Knutby som en reaktion på den förestående neddragningen av deltidsbrandkårens styrkor. Men på partiets agenda står också en bättre väghållning, att bromsa nedmonteringen av servicen på landsbygden samt att få bort dubbdäcksförbudet på Kungsgatan i Uppsala. På riksnivå driver partiet bland annat en lägre skatt på bensin och diesel och en striktare rovdjurspolitik.
Under veckan som gick seglade också en intern debatt inom Centerpartiet upp med anledning av partiets nya idéprogram där bland annat förslag om månggifte och fri invandring har ifrågasatts. 1956 bodde 98 procent av Centerpartiets (dåvarande Bondeförbundets) väljare på landsbygden. De senaste årens bildande av lokalavdelningen Stureplanscentern och partiledningens strävan att locka nya väljare i städerna har fått vissa att ifrågasätta partiets roll som landsbygdsparti.
Men Centern har fortfarande en stark landsbygdsprägel, 46 procent av partiets väljare har landsbygdsbakgrund, det är 20 procentenheter mer än väljarkåren i stort.
Källa: SOM-institutet vid Göteborgs universitet