När mamma super

Agneta dricker för mycket i perioder. Hennes make Anders berättar om år av ambivalenta känslor, vanmakt och en ständig oro för barnen. Han frågar sig varför han ställs utanför besluten om hennes behandling.

Foto: Jurek Holzer/SvD/Scanpix

Uppsala2011-02-09 10:07

Bakom vardagsrummets panelgardiner i ett radhus i Uppsala finns en familj i sönderfall. Det finns säkert flera sätt att beskriva hur de hamnat här, men det här är pappans, Anders, berättelse. Anders och hans familjemedlemmar har egentligen andra namn, men av hänsyn främst till barnen vill han vara anonym.
– Inte såg jag att Agneta hade problem med alkohol i början, men jag var inte så kunnig på området. Åtminstone inte då. Hon har dessutom alltid varit duktig på att dölja sitt drickande och är oerhört intelligent och verbal, säger Anders när vi sitter hemma i den ärvda matsalsmöbeln och dricker kaffe.

Alkoholberoende är en sjukdom som oftast utvecklas under en längre tid. Arv och miljö kan spela roll, men det kan också handla om personer som har svårt att kontrollera sig själva och sin ilska, eller är nedstämda och oroliga. Anders berättar att Agneta alltid varit mån om fasaden utåt och haft höga krav på sig själv.
– Vad jag vet har Agneta aldrig misskött sitt arbete. Men här hemma har det blivit allt mer kaos.
De båda barnen har fått gå hem tidigare från förskolan denna dag för de är lite febriga. De leker i köket tillsammans med sin farmor som rest till Uppsala för att hjälpa till med dem.
– När Agneta varit berusad och aggressiv har jag försökt få hjälp. Men så länge vi varit gifta och båda stått som ägare till huset har det varit svårt att få någon annan att ta hand om henne. Ofta har jag fått svaret från socialförvaltningen att bara slänga ut henne när hon varit berusad. Men jag kan ju inte bara köra ut henne i vinterkylan, utan att någon tar emot?

Anders undrar om myndigheterna hade betett sig så om det hade varit han som hade alkoholproblemen, om män och kvinnor hanteras olika i en barnfamilj. Och nätverket mellan olika instanser tycker han inte verkar fungera.
– Det känns som att jag har löst deras problem efterhand med Agneta.
Agneta och Anders ligger nu i skilsmässa och Anders har köpt ut sin fru från huset. Allt har lättat då han inte känner samma ansvar för henne. Han tycker också att barnen blivit lugnare, när de inte behöver se sin mamma full och bråkig hemma.

För tio år sedan träffades Anders och Agneta i en av Uppsalas många körer och förälskade sig i varandra. I samma veva fick Agneta jobb och ganska snart flyttade hon från sitt studentrum till Anders i hans lilla etta. Tre år senare gifte de sig och flyttade till radhuset. Han tror att Agneta började dricka lite för mycket redan som student för att få bedövning och tröst. Gradvis gick hennes bruk över till missbruk och hon blev periodare, med omväxlande nyktra och onyktra perioder. Hon fick allt svårare att kontrollera sitt drickande.
Vid flytten upptäckte han att varenda en av 30-talet flaskor med single malt-whisky han samlat ihop under flera år var tomma i sina kartonger. Agneta sa att hon var oskyldig, eller att det i alla fall inte hade varit fullt så många flaskor som 30, möjligen 15 eller så…
– Det enda jag egentligen märkte vid den här tiden var att när vi var på fester tillsammans blev hon väldigt speedad efter bara ett par glas. Men jag trodde bara att hon inte behövde så mycket alkohol för att bli berusad. Jag fick alltid leda hennes cykel hem efteråt för hon kunde absolut inte cykla själv.

Komplikationer tillstötte vid förlossningen av deras första barn, Miranda. Mor och barn fick transporteras med helikopter till Astrid Lindgrens barnsjukhus och babyn fick vård i en speciell form av kuvös. Ändå fick hon en liten hjärnblödning. Det resulterade i att Miranda har epilepsi av en lindrigare art.
– Jag tror faktiskt att Agneta drack under graviditeten också. Jag försökte uppmärksamma MVC-personalen på det. Fast kanske ännu mer när hon var gravid andra gången. Men de verkade ta ganska lätt på det, de brydde sig liksom inte om pappan, säger Anders.
När Miranda var något år åkte Agneta på utflykt till Skansen i Stockholm tillsammans med en väninna som också hade barn. Anders blev uppringd av väninnan som villrådigt undrade vad hon skulle göra. Agneta hade vält omkull både sig och barnvagnen och var medvetslös. Anders sa att hon skulle ringa ambulans och Agneta fördes till ett Stockholmssjukhus. Det visade sig att hon hade haft fyra promille alkohol i blodet. Gränsen för livshotande förgiftning anses ligga på 4,5 promille, men har man druckit länge kan kroppen vara tillvand vid stora mängder alkohol.
– Jag ville inte att hon skulle komma hem, ville inte ha en full mamma hemma hos mitt barn. Hon fick stanna på avdelning 11, torken, ett par dagar. Men sedan kom hon hem och då satte drickandet i gång igen, berättar Anders.

Under en lugnare period föddes Linus, i dag nästan två år. Men Agneta blev allt svårare att få kontakt med under sina berusningar. Dessutom blev hon våldsam och aggressiv. Anders såg ingen annan utväg än att köra ned henne i källaren och försöka hålla henne där när det var som värst.
– Hon slog mig, skadade sig själv och jag var orolig för barnen. Nej, jag slog aldrig tillbaka, jag har en spärr. Men du kan tro att jag skulle ha velat det ibland.
– Fast nu så här efteråt låter det ju helt vansinnigt att stänga in sin fru i källaren. Men jag var så utom mig. Det har också hänt att jag ringt efter polisen, som har tagit in henne ett tag för tillnyktring, och till ambulansen när hon tuppade av i badrummet.

Ett kortare tag var Agneta på ett behandlingshem för alkoholmissbrukande kvinnor. Men så snart hon blev utskriven drack hon igen. Först då hon blev inskriven på Gottsunda Gård tyckte Anders att hon började få hjälp med missbruket. Men hon blev ändå inte hjälpt på djupet. Drickarperioderna återkom efter hon skrevs ut.
– Hon har en kontakt på alkoholenheten på kommunen, men jag har inte fått veta något om hennes behandling under hela tiden. De säger att de ser henne som en egen individ, trots att hon har familj och små barn. Det är likadant med BVC, pappan informeras inte om något, säger Anders.
För egen del började han inse att han var medberoende, ständigt beredd på att ta hand om följderna av hustruns missbruk.
– Man vill ju tro på att det ska bli bättre och hon är ju mina barns mamma, säger han.

Till exempel fick han sköta all pappersexercis vid sjukskrivningar, kontakter med förskolan, varvat med att ringa efter ambulans eller det mobila psykiatriska teamet när situationerna hemma gick överstyr. Ett par, tre resor med psykiatriska teamet har hon gjort och då sänts tillbaka hem efter ett par timmar – fortfarande onykter men med en lapp i näven där det står ”relationsproblem”.
– Tacka sjutton för att vi har relationsproblem, säger Anders och himlar med ögonen.
Gränsen för rattfylleri går vid 0,2 promille och Anders är övertygad om att Agneta kört rattfull med båda barnen i bilen.
– En gång ringde hon till mig på jobbet och sa att hon inte kunde knäppa bältet till bilbarnstolen. Jag hörde att hon var onykter och skrek att hon skulle ta ur barnen, gå in i huset och stanna där tills jag kom hem.

Oron för barnen har vuxit. Inte bara hos Anders. Under en träff för barnlediga föräldrar som Agneta ordnade hemma hos dem, blev en av de andra mammorna fundersam över hur barnen hade det och anmälde till socialförvaltningen. En socialsekreterare ringde hem till dem och sa att det skulle bli barnavårdsutredning. Via henne har de sedan gått på familjesamtal och det tycker Anders har varit bra. Han har fortfarande kontakt med familjerådgivaren. Men han saknar någon form av helhetsgrepp på situationen. Honom veterligt finns inget samarbete mellan kommunens socialarbetare, än mindre mellan psykiatrin och dem. Anders har också börjat fundera över om Agneta har någon form av psykiska problem i botten, men han känner inte till om hon utretts psykiatriskt.

Barnen ska nu bo hos honom, men tanken är att de ska fortsätta ha kontakt med sin mamma. Fast Anders ser helst att det blir i närvaro av ytterligare en vuxen.
– Jag vill att Agneta ska träffa barnen men inte att hon ska skada dem. Vilka garantier finns det för det?
– Turerna har varit många med flera olika myndigheter inblandade. Nu känner jag mig så trött. Hoppas det ska bli bättre framöver för barnen.
När jag går vinkar Miranda från soffan där hon sitter och ritar och lille febrige Linus från sin pappas arm. Vardagsrummets panelgardiner rör sig inte alls.

VAR FEMTE BARN LEVER MED RISKFÖRÄLDER

Under 2000-talet har män haft en nästan fyra gånger så hög alkoholrelaterad dödlighet som kvinnor. Samtidigt har skillnaden mellan män och kvinnor minskat, som en följd av ökade konsumtionsnivåer hos kvinnorna. Var fjärde patient som får alkoholrelaterad slutenvård är numera en kvinna.

I Sverige beräknas 400 000 barn leva tillsammans med en förälder som har en riskabel alkohol- eller narkotikakonsumtion. De uppmärksammas under nästa vecka, den 13-20 februari, i en kampanj av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN. Det blir bland annat föredrag och seminarier i Stockholm. Mer information finns på www.varfemtebarn.se.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om