En ny studie från Sahlgrenskaakademien visar att sång i grupp kraftfullt främjar hälsan, troligen genom dramatisk effekt på hjärtfrekvensen. Sång är som yoga – andningen påverkar vagusnerven så att hjärtrytmen lugnas. Körsång ”tvingar” på oss ett hälsosamt lugn som påverkar oss positivt, fysiskt och mentalt.
Studien visar att körsångares hjärtan synkroniseras, deras pulsslag blir unisona. Denna biologiska orkestrering tros vidare smitta av sig på ett mentalt plan, vilket ökar förmågan till samarbete. Vilket i sin tur gynnar både grupp och individ.
Forskargruppen funderar nu på att testa körsångens effekt på arbetsgemenskapen i skolan. Vilket är ytterst intressant: det sjungs sannolikt allt mindre i skolorna i dag.
Som jag skrev i min ledare 14/6 saknar alltför många pedagoger adekvat utbildning för att sjunga med barn på ett sätt att barnens röster och gehör inte tar skada. Och läroplanen tillämpas ojämnt – elever får inte den undervisning de har rätt till. De behöriga musiklärarna för grundskolan sinar. Och gymnasiet har sedan 2011 ingen obligatorisk undervisning i estetiska ämnen, där musik ingår. Musikskolan har långa köer och höga avgifter.
Allt detta är olyckligt på många plan. Musikutövande har visat sig underlätta inlärning av teoretiska ämnen som språk och matematik. Men det handlar nu inte bara om krass nytta, utan om den konstnärliga och känslomässiga potential som musiken frigör. Den bidrar till att göra oss till hela, integrerade människor. Men de flesta säger som vuxna: ”Jag kan inte sjunga.” Helt i onödan.
Jag kommer med största intresse att följa forskarlagets eventuella studier av musik i skolan. Men redan innan jag sett resultaten vågar jag påstå att en skola som inte värderar musiken som kraft och katalysator går miste om allt från optimal inlärning till en framtida frisk befolkning med tränat gehör som frankt säger ”jag kan sjunga”. Och gör det.