När forskare tycker olika

Den som följer UNT:s debattsida har den senaste tiden kunnat ta del av tre inlägg om kommunernas kväverening, skrivna av tre forskare med olika uppfattning. Thomas Hellström som skrev i går och Lars Håkansson som skrev 29/11 menar att kvävereningen, tvärtemot vad som är syftet, medför ökad tillväxt av giftalger. Fredrik Wulff som skrev 16/12 har motsatt uppfattning.
Båda sidor kan inte ha rätt. Men frågan har stor betydelse för Sveriges och andra Östersjöländers politik. Och det är den uppfattning som Wulff företräder som har fått Naturvårdsverkets stöd och accepterats som den mest välgrundade i den allmänna debatten. Skulle den visa sig vila på tvivelaktig grund så är det givetvis en mycket allvarlig sak.

En liknande problematik skildrades i Sveriges Radios nya programserie Miljölarm i helgen. Det handlade om skogsdöden, som på 80-talet ledde till larmrapporter med ofta mycket dramatiskt innehåll. Den allmänna uppfattningen var att för stora utsläpp av svavel och kväve snabbt höll på att leda till kollaps för skogsbestånden både i Sverige och övriga Europa.
Men 20 år senare finns skogen kvar och mår kanske rent av bättre än på länge, samtidigt som synen på kväveutsläpp har förändrats. Men precis som i fallet med kvävereningen fanns det i debatten om skogsdöden bara utrymme för en enda uppfattning, som styrde både journalistik, politik och forskning. När den pensionerade jägmästaren Svante Fahlgren 1987 gick emot i strömmen i en debattartikel i DN fick han frågan "Vems intressen tjänar du?"
Fahlgren svarade att han ville tjäna landets intressen. Ingen kunde ha något att vinna på att en ogrundad föreställning om tillståndet i skogen fick styra forskning och politiska åtgärder.
Nästa fråga till Fahlgren i den radiointervju som spelades upp var "Vem har bluffat?" Om inte den pensionerade jägmästaren själv tjänade skumma intressen så måste det alltså vara tvärtom - någon annan hade medvetet dolt sanningen.

Men i vetenskapligt arbete finns inga uppenbara sanningar utan bara teorier av bättre eller sämre kvalitet, som ständigt testas mot verkligheten i form av nya observationer, revideras och testas på nytt. All kunskap är i någon mening provisorisk.
Det betyder inte, som SLU vill säga i en aktuell annonskampanj, att vad som helst kan läggas fram som vetenskap och ursäktas med att det obekväma alltid väcker misstro. Avvikande teorier måste testas lika hårt som de etablerade. Inte heller kan man ursäkta frånvaro av politisk handling, t ex i miljöfrågor, med hänvisning till att vi ännu inte har säker kunskap - det får vi nämligen aldrig. Just därför måste vi också värja oss mot ett debattklimat där förväntningar om det "politiskt korrekta" styr vilken forskning som kan bedrivas eller vilka resultat som kan publiceras.