Agneta är generös med både fikat hon bjuder på och de erfarenheter hon delar med sig av.
— Som andra generationens invandrare och förintelseöverlevare vet jag hur är att vara ensam och utsatt, säger Agneta Lejdström som jobbar på Jourhavande medmänniska.
I Uppsala län dör i genomsnitt 50 personer varje år av självmordsförsök. Generellt utförs tio försök på varje fullbordat självmord.
På organisationen Jourhavande medmänniska får de som svarar i telefon på kvällar och nätter inte sällan hjälpa personer som mår så dåligt att de funderar på att ta sina liv.
För Agneta Lejdström känns de svåra samtalen inte betungande utan meningsfulla.
— Meningen med livet är att göra världen till en bättre plats. Jag försöker göra världen bättre i det lilla.
Den lilla lägenheten på Ringvägen i Stockholm där hon bor, pryds av tavlor från världens alla hörn, vilket speglar det liv hon levt. Som barn bodde hon bland annat i Israel, Afghanistan, Indien, Pakistan och Italien där hennes pappa tjänstgjorde inom FN.
Agneta Lejdström berättar om barndomen som andra generationens invandrare och förintelseöverlevare i Sverige. Livet som ung var många gånger kantat av rädsla och ensamhet.
—Jag har katastrofkänslor ständigt närvarande på grund av min bakgrund, säger Agneta.
Agnetas mamma hade ungersk-tjeckoslovakisk bakgrund och var bland de första invandrarna som kom till Sverige efter att ha blivit befriad från nazisternas koncentrationsläger 1945. Agnetas mammas historia är smärtsam och traumatisk och hela Agnetas liv har präglats av det.
—Jag har lidit av koncentrationssvårigheter och haft problem med nästan alla mina relationer, men nu förstår jag varför, säger Agneta.
Agneta har gått i terapi i många år för att försöka förstå sig själv bättre. När hon var i 40-års åldern gick hon på gruppterapi hos den berömda psykologen och förintelseöverlevaren Hédi Fried.
Omkring 50 personer dör av självmordsförsök i Uppsala län varje år. 500 försöker, men det finns mycket hjälp att få helt gratis.
Först efter många år av terapi kom hon till insikt om att hennes personliga utmaningar berodde på hennes barndom. Hon kunde snabbt relatera till symtomen som de andra barnen till överlevare hade.
Agneta var ensamstående mamma i många år, vilket inte alltid var enkelt ekonomiskt. Hon lärde sina två söner att tidigt stå på egna ben och ta hand om sin egen ekonomi. Det är råd hon gärna delar med sig av till de unga som hör av sig till Jourhavande medmänniska. Den yngsta som ringt har varit tolv år gammal.
—Jag försöker förmedla hopp så att de finner en mening med livet även om det ibland innebär att vara lite hård. Det är viktigt att vägleda de unga så att de klarar sig i samhället, säger Agneta.
De unga mötena berör henne djupt. Hon minns en ung flicka som hade rymt hemifrån mitt i natten och inte hade någon att prata med. Agneta kan relatera till de ungas problem. Som ung kände hon sig ofta annorlunda, både vad gäller utseende och språk. Hon var ofta ensam då hon gick på internatskola från ung ålder.
Bland de äldre som ringer så handlar det ofta om ensamhet. De som ringer behöver sällskap och många oroar sig för framtiden och ekonomin. Agneta försöker bekräfta dem och ge hopp. Men hon drar sig inte för att ge handfasta råd även om hon är tydlig med att hon inte är en expert.
Trots att arbetet är helt ideellt och inte ger någon inkomst fanns det aldrig någon tvekan om hon skulle lägga sin tid på att prata med främmande människor på kvällarna.
– Speciellt i dessa tider när världen hotas av både miljökatastrofer, krig och inflation.