När det oförutsägbara slår till
Strax före 07-tiden på tisdagssmorgonen förändrades tillvaron snabbt och dramatiskt för många människor i Uppland. Redan i inledningen på en ny arbets- och skolveckan slog kraften av det oförutsägbara till.
Timmarna efter att den akuta räddningsinsatsen är avklarad är tystnaden kanske inte fullt lika skrämmande eller påtaglig längre. En mängd journalister, tidnings- och tv-fotografer väntar vid polisens avspärrning på att få komma ända fram till olycksplatsen. Tystnaden bryts av pressfolkets överläggningar per telefon med sina hemmaredaktioner. Tv- och radioreportar stressas av kraven på att passa tiden till direktsändningar. Räddningsledaren på plats och polisens insatschef får gång på gång avböja begäran om intervjuer, upprepar endast kortfattat det alla redan vet. När olyckan skedde, att sex personer avlidit och att ett stort antal människor kommit till skada. Alla som inte har en uppgift i räddningsarbetet väntar, eller vankar fram och tillbaka men börjar så smått också prata med varandra.
Vid halvtolvtiden, knappt fem timmar efter olyckan, är de båda olycksbussarna och platsen runtom dem genomsökta efter eventuella kvarvarande skadade. Då öppnar polisen tillfälligt avspärrningen och låter fotograferna komma fram till bussarna för att få närmare bilder av olyckan.
Då blir det också tillfälle till intervjuer med ansvariga på plats.
Dessa bilder och uttalanden bekräftar återigen vad alla redan vet, men fortfarande har svårt att förstå. Något oförklarligt griper in en kort sekund och ändrar skeendet på ett sätt som får svåra följder.
Sedan tar tystnaden åter över. Kvarvarande räddningspersonal fortsätter sitt jobb. Haverikommissionen kan ostört börja sin granskning av olycksplatsen och -fordonen. Allt annat än en vanlig dag på jobbet för dem, även om det är deras arbete. Allt annat än en vanlig dag för alla andra berörda.
Så jobbar vi med nyheter