När datorn tar över

Joakim Andersson, socionom vid Ungdomsteamet, Uppsala kommun.

Överdrivet dataspelande är som vilket beroende som helst, anser Joakim Andersson vid Ungdomsteamet i Uppsala.

- Men det tas inte på lika stort allvar som drogmissbruk. Hjälpen för ungdomar som fastnat framför datorn är i stort sett obefintlig, säger han.
Ungdomsteamet hjälper ungdomar som missbrukar droger. Hit vänder sig också oroliga föräldrar, vars barn, oftast söner, personlighetsförändrats av alla timmar vid datorn. De undrar vad det finns för hjälp att få när skolarbetet, hälsan och relationer tar stryk.
I dagsläget kan Ungdomsteamet bara erbjuda enstaka samtal med tonåringen och de träffar då Joakim Andersson. Men det finns ingen behandling att få.
Joakim Andersson, som skaffat sig specialkunskaper om spelmissbruk, anser att det är olyckligt, eftersom många ungdomar mår dåligt av för mycket dataspelande. Dels behöver ungdomarna individuell stöttning för att förändra sitt spelbeteende, dels behöver hela familjen involveras.
- Jag önskar att det fanns möjlighet att utvidga vår verksamhet och ta emot dessa ungdomar, i så fall med en specialinrättad tjänst. Vad som också behövs är ökad kunskap om onlinespel bland oss som jobbar med ungdomar.
Joakim Andersson ser en klar parallell med alla typer av missbruk. Ungdomar som missbrukar nöjesspel väljer bort träning, skola, sina vanliga kompisar och får svårt att sova. De hamnar i konflikter med sina föräldrar, äter sämre, sluter sig, får abstinens och blir lättirriterade eller till och med aggressiva om de inte får spela.
- Tonåringarna kan ha haft mvg i alla ämnen och sen rasar det snabbt. Det är jättevanligt att föräldrarna inte vet hur det går för deras barn sista året på gymnasiet. Om barnet fyllt 18 och inte gett sitt medgivande, underrättas inte föräldrarna.
Kunskapen om dataspelsberoende är i dag låg och forskningen ger hittills inget stöd för att överdrivet dataspelande ska behandlas med samma metoder som vid drogmissbruk. Kognitiv beteendeterapi, KBT, är dock en metod som Joakim Andersson tror skulle hjälpa. Det är viktigt att man bygger upp sina sociala färdigheter och kontakter igen och själv vill sluta.

Kerstin Kindlund, kurator, John Bauergymnasiet i Uppsala.

Kerstin Kindlund är kurator på John Bauergymnasiet i Uppsala. Genom sitt jobb får hon inblick i vad som händer i familjer där en tonåring fastnat framför datorn.

- Föräldrarna kan inte få barnen till matbordet. En del kan sitta upp till tio timmar efter skolan varje dag. Föräldrarna har svårt att sätta gränser, för datorer fanns ju inte när de själva var barn, säger Kerstin Kindlund.
Om det gått långt kan barnen bli aggressiva när de hindras från att spela. De kan börja ljuga om sitt spelande, komma med bortförklaringar och isolera sig. Det blir svek och konflikter inom familjen som påverkar tonåringens relation till föräldrarna negativt.
- I årskurs ett fungerar skolan i allmänhet bra. Men i tvåan är det svårare kurser och så har tonåringen blivit utmattad av spelandet. Det är då det stora problemen dyker upp med skolk och dåliga betyg. Föräldrarna har svårt att få hjälp för sina barn, säger Kerstin Kindlund.
Pojkar och flickor har ofta olika datorvanor. Det finns undersökningar som visar att killar spelar spel och besöker poker- och sportsajter eller tittar på Youtube. Tjejer surfar på Facebook, Bilddagboken, modesidor, samt chattar och bloggar.
Kerstin Kindlund anser att vuxna måste sätta sig in i vad datorn betyder för unga i dag. Den är så mycket: en lekkamrat, dagbok, läxhjälp, nöjesmaskin och fritidsgård. Men också ett vardagsrum, bibliotek och köpcentrum. Unga ser datorn som något positivt, till skillnad mot många föräldrar, som oroar sig för barnens hälsa, att de ska bli utnyttjade på nätet, lämna ut sitt innersta och bli svikna, se otäcka saker och sova dåligt.
- För 20 år sedan skulle föräldrarna fråga: "vart ska du och få svaret "ut". I dag går tonåringen till datorn i stället.
Kerstin Kindlund beskriver fenomenet med att unga är digitalt infödda. Föräldrar är digitalt invandrade. Oftast inser föräldrarna försent att tonåringen sitter för mycket vid datorn. De har kanske köpt en egen åt barnet, eftersom det känns tryggt, "för då vet man att ungen inte är ute och ränner på en massa dåligheter". När tonåringen inte får spela längre förstår de inte varför. "Pappa köpte ju den här datorn för att jag skulle använda den".
Om datorn tar för mycket tid, tycker Kerstin Kindlund att föräldrar kan ta kontakt med klasslärare, skolsköterska eller kurator på skolan. Oftast har läraren redan märkt att eleven förändrats och presterar sämre än tidigare.

Mustapha Pettersson, föreläsare och projektledare vid Skolpolicy.

Som förälder ska man vara vaksam på om ens barn har svårt att ta tag i andra saker som inte har med spelandet att göra. Sitter man 6-10 timmar varje dag och långt in på natten är det för mycket.

Det anser Mustapha Pettersson, föreläsare vid Skolpolicy som åker runt och informerar skolpersonal om dataspel och internetanvändning.
Han säger att kunskapsbristen inom vuxenvärlden är stor. De flesta har ingen aning om vad barnen gör framför datorn.
"Han sitter så mycket framför datorn", kan det låta.
Förmodligen spelar tonåringen War of Warcraft, det populäraste spelet just nu med 12 miljoner användare runt om i världen, både bland barn och vuxna. Spelet är ett MMORPG (Massive Multiplayer Online Role-playing Game), ett slags rollspel i realtid som bara kan spelar på internet. Det räcker inte med att spela en timme om dagen. Den som lägger ned mest tid på spelet, går det bäst för. Och det är på gott och ont.
- Högaktiva spelare hamnar ofta i konflikter, inte bara med familjemedlemmarna utan också med sig själv. Det kanske är spelarens högsta önskan att spela tre timmar och sen plugga, käka eller gå och duscha. Men det går inte att slita sig och då känner man sig misslyckad, säger Mustapha Pettersson.
På Youtube finns en film, "Angry German Kid", som visar hur en tonårskille tappar besinningen, blir panikslagen, skriker och bankar på tangentbordet när han inte får i gång sin dator. Man kan skratta åt beteendet, men baksidan är desto allvarligare. Det är en sann bild av verkligheten, menar Mustapha Pettersson.
Vad ska då föräldrar göra om datorn blivit tonåringens bästa vän?
- Sätta gränser. Och då handlar det om att i dialog med sitt barn komma överens om rimliga tider. När vi pratar med ungdomar om vad de själva vill svarar de att reglerna ska vara stenhårda. Hem efter skolan, äta, göra läxor och därefter spela den tid man fått. Föräldrar ska också visa intresse för vad barnet gör, man kan till exempel spela tillsammans med sitt barn.
Det tål att tänka på, tycker Mustapha Pettersson, att exempelvis fotbollsföräldrar kan ägna timmar åt att skjutsa och se på matcher. Men när det handlar om datorspel, är intresset betydligt lamare. Risken är att barnet inte känner sig bekräftat och att det känner att deras intresse inte tas på allvar.