Det är sen eftermiddag och barnvakten Jakob Söderström har precis kommit hem till familjen Holmstrand Hellström i Tuna backar.
Han ser ut att vara full av energi när han hälsar på Olle, 1,5 år, Alma, 3,5 år och Ida 7 år allra först.
– Hej Olle! Hej Alma! Hej Ida!
Olle, med sin vaggande ettårsgång, går fram till sin barnvakt, tar honom i handen och vill att Jakob läser saga, Alma och Ida har placerat sig i soffan. Där det är full rulle, båda är lite uppspelta efter att det plingat på dörren några gånger.
Antingen städhjälp eller barnvakt. Det var frågan för mamma Åsa och pappa Fredrik när valet till slut föll på att få hjälp med barnen. Att slippa stressa till hämtningar och veta att barnen har det bra var den främsta anledningen till barnvaktshjälp. Allt för att frigöra lite tid och få livspusslet att gå ihop.
Men det var inte ett enkelt beslut.
– Jag tycker att det finns ett outtalat mantra bland dagens föräldrar. Man ska klara allt själv. Det här synsättet har också präglat mig, jag har inte sett mig själv som en mamma som anlitar en nanny, säger Åsa Holmstrand.
Som småbarnsförälder brottas man ständigt med att räcka till och hinna med, menar Åsa.
– Det här är tredje gången barnen träffar Jakob och jag kan erkänna att jag först tänkte "hur ska det här gå?" De har mycket energi, det är mycket att ratta tre barn och de har sina små egenheter, som när Olle vill gå åt ett håll och Alma åt ett annat. Men Jakob och barnen fann varandra direkt, säger Åsa.
Hon är HR-konsult på ett företag och pendlar till Stockholm. En del resor i jobbet blir det också.
– Vi har inte barnvakt för att vi ska kunna jobba mer. Men Fredrik får hämta och lämna mer än jag. Det är inget alternativ att gå ner i tid för mig. Även om jag har en förstående arbetsgivare skulle jag ha lika mycket jobb med en deltid, säger Åsa.
Maken Fredrik Hellström är IT-konsult och delägare på ett företag i Uppsala. En halvtimme in i intervjun kommer han hem efter dagens värv.
– När jag och Åsa pratade om barnvakt tyckte vi det var perfekt med en som utbildar sig till förskollärare. Olle är liten så det känns bra att han inte går så långa dagar på dagis, säger Fredrik Hellström.
De gånger Jakob Söderström varit barnvakt har han hämtat Alma och Olle på Tunabackars förskola i Svartbäcken vid 15 och därefter tagit en promenad till Domarringens skola, för att hämta Ida, som går i ettan.
– Sen har vi gått hem i sakta mak, stannat till och lekt i någon lekpark och tittat på saker på vägen. Vid sexsnåret har mamma och pappa anlänt från sina jobb, berättar Jakob.
Han pluggar till förskollärare vid Uppsala universitet och blev headhuntad av en klasskamrat som extraknäcker som rekryterare i företaget nannynu.
Jakob Söderström kallas för professionell barnvakt och i praktiken innebär det att han är anställd av ett barnvaktsföretag som begärt utdrag ur belastningsregistret och gett honom utbildning i hjärt- och lungräddning. Han har också fått utbildning i företagets egen policy och i hur man handskas med barn.
– Jag ser fram emot att få använda mig av det jag lär mig under utbildningen och så har jag en massa idéer om hur jag kan jobba med drama och musik. Det är ett jättekul extrajobb där jag växer i min roll att ta hand om barn, säger Jakob Söderström samtidigt som barnen pockar på hans uppmärksamhet.
Utanför lägenheten finns en stor innergård med gungor och sandlåda som lockar barnen mer än vuxnas prat. Jakob får hjälp av föräldrarna med att klä på barnen för att gå ut en stund. Åsa och Fredrik sjunker ner i soffan och får tid att reflektera lite mer över sitt beslut att anlita barnvakt.
– Det är främst hämtningar vi behöver hjälp med. Fredriks föräldrar hjälper oss en dag i veckan men mina föräldrar bor inte i stan och kan inte hjälpa oss i vardagen. Bara det här med att när SJ-tåget står still, då blir man stressad, säger Åsa.
De har räknat ut att kostnaden blir ungefär 150 kronor i timmen efter rut-avdraget med att anlita barnvakt via ett företag, vilket de tycker är en rimlig summa.
– Det som är bra med ett barnvaktsföretag är att det blir lite mer uppstyrt. De säljer en tjänst och då kan man också ställa krav, det blir mindre strul än att ta in någon genom att annonsera, menar Fredrik.
Annars var ursprungstanken att undersöka om det fanns någon i deras närhet, en släkting, eller studerande ungdom som kunde tänka sig att hjälpa till.
– Sedan hörde vi talas om nannynu och fick ett bra intryck av hur de arbetar, vilket kändes tryggt och seriöst. Det kändes också bra med en person som själv sökt sig till denna typ av uppdrag, säger Åsa Homstrand.
Det här med att ha barnvakt för att göra något på tu man hand. Har ni funderat på det?
– Nej, nej, verkligen inte, säger Åsa och skrattar. Så lyxigt är det inte just nu. Men man vet aldrig. Än så länge prövar vi oss fram med det här, säger Åsa och tillägger: Det skulle vara om Jakob vill ställa upp en lördag, då kanske.