Helst av allt skulle Patrik inte vilja prata med någon om hur dåligt han mår. Och under många år har han heller inte gjort det. För om han inte pratar om det, blir det lättare att tränga undan det. Och kan han tränga undan det, så kanske all den där ångesten, ledsamheten och smärtan som fyller hans inre till slut försvinner.
Tyvärr kan man inte tiga ihjäl en psykisk sjukdom. Precis som att man inte kan tiga ihjäl cancer eller en hjärnskakning. Och i takt med Patriks tystnad har hans sjukdom bara blivit värre. Till slut blev den så illa att hans flickvän Maria fick ta honom till psykakuten.
– Det fanns inte längre något annat alternativ. Vi fick träffa en läkare där som verkligen lyssnade på oss och som skrev en remiss till psykiatrin och sa att de skulle gå på djupet med hans problem där, säger Maria.
Maria har varit tillsammans med Patrik i fem år. Det är hon som pratar när vi ses. Patrik har gett sin tillåtelse. Han vill att deras historia ska komma fram, men han orkar som sagt inte berätta själv.
Precis som akutläkaren lovat får Patrik komma till Psykiatrins hus och påbörja en utredning. Den går förvisso långsamt men Maria och Patrik känner ändå gott mod. Efter några månader får Patrik en kallelse med beskedet att utredningen är färdig och att en läkare ska ge ett utlåtande. Men när Patrik kommer för att träffa läkaren är det en person han aldrig tidigare träffat.
– Allt den läkaren sa var att han inte kunde ge något utlåtande, att han var för dåligt insatt och behövde mer tid, säger Maria uppgivet.
Patrik åker hem igen och efter det känns det som att vården glömt honom. En månad går och läkaren hör inte av sig. När Maria hjälper till och ringer mottagningen får hon besked om att det är högt tryck och semestertider. När Patrik till slut får en ny läkartid ställs den in i sista sekund. Just det sker två gånger.
Patriks förtroende för vården är bortblåst vid det här laget.
– Det är som att något dött inombords honom vilket är nästan lika hemskt som att dö på riktigt, säger Maria.
Patrik har inget jobb och han pluggar inte. Han mår så dåligt att en enkel vardagssyssla som att gå till affären ter sig näst intill omöjlig. Maria studerar och just nu lever de båda på hennes studiemedel, det går runt men det är svårt. Relationen blir så klart även lidande.
– Giftermål och barn känns som rena fantasier. Vi kan inte planera för framtiden när nuet är så osäkert, säger Maria och fortsätter:
– Vi vill inte dela med oss av vår historia för att smutskasta Ackis, de gör säkert sitt bästa. Vi vill visa andra som säkert sitter i samma situation att de inte är ensamma eller bara har otur. Psykiatrin behöver mer resurser.
Nästan ett år har nu gått sedan Maria och Patrik var på psykakuten. Han har fortfarande inte fått en diagnos. Och därmed inte heller någon behandling.
Fotnot: Patrik och Maria heter egentligen något annat.