Något är fel när Ohly "gör vågen"
På ren svenska betyder det att pensionssystemet blir stabilare om det beräknas på ett treårigt genomsnitt än om det beräknas bara på det senaste årets utveckling. Svängningarna upp och (framför allt) ner blir mindre.
Pensionsgruppen utgörs av företrädare för de fem partier som står bakom den svenska pensionsöverenskommelsen - Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna. De utgör en mycket stabil riksdagsmajoritet.
I deprimerande kontrast till denna ansvarsmedvetna hantering beslöt regeringen för en dryg vecka sedan med blossande kinder och i genomskinlig populistisk iver att partipolitisera AP-fonderna. Dessa åläggs nu att effektuera regeringens önskan att förbjuda rörliga löner, s k bonusar, till chefer i statliga företag och i AP-fonderna själva.
Dessutom ska AP-fonderna motverka rörliga chefslöner (bonusar) i de företag där man investerat pengar. Med tanke på AP-fondernas tyngd i ekonomin framstår detta som ett försök att förbjuda rörliga löner i hela näringslivet.
Detta är orimligt - både i sak och principiellt. Visst finns det upprörande exempel på hur bonussystem spårat ur. Därav följer inte att det alltid skulle vara fel med rörliga chefslöner.
Men, framför allt, innebär beslutet att partipolitisera AP-fonderna ett prejudikat som kan komma att stå både landets ekonomi och pensionärer dyrt.
Förvaltningen i AP-fonderna har ett enda mål: Den ska ge långsiktigt hög avkastning till låg risk, till fördel för landets pensionärer. AP-fonderna ska inte rädda företag, inte bedriva regionalpolitik, inte hjälpa branscher i kris - kort sagt, inte tillfredsställa några som helst kortsiktiga dagspolitiska nycker.
Lars Ohly "gör vågen" över detta pinsamma regeringsbeslut. Det borde alstra viss eftertanke hos statsråden i finansdepartementet - och insikt om att något är fel.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!