Den som läst den populära ungdomstriologin om häxorna i Engelsfors vet att en röd måne har en alldeles särskild betydelse. I Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs Cirkeln kallas nämligen de sex tonårstjejerna till sitt stora uppdrag av en blodfärgad måne.
"Another blood red moon. The blood red moon. Ooh another blood red moon" sjunger The Hives i filmens soundtrack. Genom tiderna har blodmånen förknippats med en hel del skrock och beskylls bland annat för att orsaka naturkatastrofer och olyckor. Men Eric Stempels som forskar på astronomi och rymdfysik vid Uppsala universitet oroar sig inte.
– Det är roligt med månförmörkelser, för man behöver inte uppsöka mörka platser för att kunna se. Månen syns ju även mitt i stan.
Det som händer vid månförmörkelse är att jorden står mitt emellan solen och månen, men eftersom solljuset tränger igenom jordens atmosfär försvinner inte månen helt.
– I stället blir den röd, det är som solen vid en solnedgång.
Det är nämligen ljuset med längre våglängder, vilket är röda nyanser, som når genom jordens atomsfär.
– Om man skulle stå på månen under en månförmörkelse så skulle jorden ha som en aktiv röd ring av ljus runt sig.
Månförmörkelser inträffar alltid vid fullmåne och är inte helt ovanliga, de händer ungefär en gång per år. Speciellt för den här gången är att det samtidigt är så kallad supermåne. Det innebär att är närmare jorden än vanligt och därför ser större ut än vanligt.
– Men jag tycker att det där är lite övervärderat, det är ganska svårt att uppfatta storleken på något som är så hög över horisonten. Det är inte som att månen normalt sett har en golfbollsstorlek och nu kommer se ut som en fotboll.
Under de senaste månaderna har ett antal himlafenomen kunnat observeras i Uppsala, i augusti var det stjärnfall och under september har norrsken uppträtt flera gånger.
Kan man säga att det är ett bra år för den som är intresserad av rymden?
– Ja det tycker jag, det har hänt en hel del som fått mycket uppmärksamhet med rymdsonden Rosetta och Pluto, utöver det man kan se själv på himlen.
Och Eric Stempels hoppas att intresset för astronomi håller i sig.
– Jag tror att vi spenderar alldeles för lite tid med att titta uppåt.