Mycket kärvt för dagens unga forskare
Situationen är fruktansvärt dålig. Åsa Fex Svenningsen, 41 år, skräder inte orden när hon beskriver hur det är att vara ung forskare i dag.
— Att jag bara har ett barn beror på att jag är forskare, säger Åsa Fex Svenningsen.
Före hon fyllde 38 år hade hon bara haft en anställning som genererat föräldrapenning, och det var under två av fyra år som doktorand.
— Sedan efter disputationen levde jag på stipendier i fyra år, säger hon.
2003 fick Åsa Fex Svenningsen en anställning som forskarassistent och leder nu en liten forskargrupp med en egen doktorand. Men precis som för många andra unga forskare är anställningen tidsbegränsad. Under fyra år avlönas hon av Vetenskapsrådet, och därefter i två år av fakulteten.
— De som bestämmer vid universiteten i dag blev ofta professorer före de var 40 år. Dagens unga forskare får vara glada om de har fast anställning när de är 50, säger Åsa Fex Svenningsen.
Pengarna räcker inte
Hon vill dock inte kritisera universitetsledningen för att det ser ut så.
— Grundproblemet är att statsanslagen är för små. Pengarna räcker inte för att anställa nya forskare, utan går i stället till de äldre, redan etablerade, säger hon.
Statsanslagen har hamnat i fokus under de senaste året. Att professorerna inte hinner med sin forskning för att tiden går åt till att söka externa medel, och att forskarnas oberoende ställning påverkas av beroendet av utomstående finansiärer har belysts i debattartiklar och reportage.
— Men att de små anslagen slår så hårt mot de unga är däremot en dold konsekvens. Det har det inte talats om, säger Åsa Fex Svenningsen.
Nu vill hon ha ändring och har tillsammans med unga forskarkollegor i Lund skrivit brev till utbildningsminister Leif Pagrotsky. Två akuta åtgärder krävs, menar de: dels att stipendiefinansiering ska klassas som en sjukpenninggrundande inkomst, det vill säga att man får ut föräldrapenning motsvarande 80 procent av lönen, och dels att regeringen ger ekonomiska garantier för att tidsbegränsade tjänster förlängs när forskaren tar ut föräldraledighet. I dag finns nämligen tjänster som inte förlängs i tiden om forskaren tar ut föräldraledighet eller är sjukskriven.
Kvinnor drabbas hårdast
Särskilt hårt drabbas kvinnorna.
— Kvinnan måste ju vara hemma med barn den första tiden. Men har hon levt på stipendier så får hon inte ut någon föräldrapenning och då kan hon inte stanna hemma. Papporna kan ju trots allt låta bli att stanna hemma, säger hon.
Det är inte bara möjligheten att få ut föräldrapenning som drabbas när de fasta anställningarna inte finns. Även pensionen blir lidande.
— Genom att utbilda sig så länge förlorar man många år av pensionssparandet jämfört med någon som börjar arbeta efter sin grundutbildning på tre år. Ska man dessutom leva på stipendier i fyra år efter disputationen innan man får lön tappar man än mer, förklarar Åsa Fex Svenningsen.
Tuff arbetsmarknad
Just nu förvärras situationen av att läget på arbetsmarknaden för akademiker utanför universitetet i många fall är allt annat än ljust.
— Många har bara två val, att vara arbetslös eller leva på stipendier och missa den social tryggheten. Många väljer då stipendier, för man vill ju göra rätt för sig och inte ligga samhället till last, säger Åsa Fex Svenningsen.
FAKTA
Antalet unga forskare
Det exakt antalet forskare som gör post doc vid Uppsala universitet är svårt att ta reda på, likaså hur stort antalet forskare är som avlönas genom stipendier.
En sökning i universitetskatalogen visar att 170 personer vid Uppsala universitet själva upper att de gör post docs.
Enligt universitetsadministrationen är detta dock troligtvis en för låg siffra.
Antalet forskarassistenter, det vill säga som arbetar tidsbegränsat och vars tjänst finansieras externt av till exempel Vetenskapsrådet, var 113 stycken i oktober 2005.
Så jobbar vi med nyheter