"Mycket har hänt bara under de senaste tre åren"
Det har skett en stor förändring vad gäller attityder gentemot kvinnliga poliser inom poliskåren. Men gamla värderingar finns fortfarande kvar. UNT har talat med flera poliser om deras upplevelser.
— Genom åren har jag hört en del, men på senare tid har det skett en stor förändring, säger Magnus Rova, länsyttrebefäl på ordningsavdelningen i Uppsala.
Polis har han varit sedan 1990. I dag leder Magnus Rova ett turlag som består av sex kvinnliga poliser och elva manliga. I sitt ledarskap är han inte intresserad av om en person är man eller kvinna, ett uppdrag delegeras till den mest kompetente i en specifik situation.
— Jämställdhet är när alla får lika behandling och tillskrivs samma värde. Det handlar om att vara rädd om varandra på en arbetsplats. Om att alla bryr sig om och tar ansvar, säger Magnus Rova.
Pia Frölén började arbeta som polis 1997. Hon ser att en stor utveckling vad gäller könsfördelningen ägt rum på bara några år.
- Vi är inne i en fas med förändringar just nu, mycket har hänt bara under de senaste tre åren. Fler tjejer kommer in i polisyrket och i och med det sker en anpassning, säger Pia Frölén, polisinspektör i ett turlag på ordningsavdelningen, Uppsalapolisen.
När hon började fanns en tjej till i turlaget som bestod av femton personer.
— Jag har varit ensam tjej också, men det är inte att rekommendera. Den sociala samvaron kan nästan bli outhärdlig. Mycket sker i omklädningsrum, saker bestäms i förväg och så vidare, säger Pia Frölén.
Rent yrkesmässigt har hon dock aldrig känt sig förbisedd eller diskriminerad som kvinna.
Malin Carlsson, polisassistent är just färdig med sin aspiranttjänst och är ny i yrket.
— Jag känner mig väldigt väl emottagen både på arbetsplatsen och bland människor jag möter i yrket. På utbildningen var vi i min kull kanske 20 procent tjejer, men det var inget jag reagerade på. Kanske för att jag redan visste att polisyrket är mansdominerat. Som tjej kan man känna att man vill prestera extra bra ibland.
Att poliskåren till största delen består av män var inget som verkade avskräckande.
— Visst hade jag funderingar utifrån vad jag hört innan, om att man skulle få gliringar, men det var inget som fick mig att tveka, säger Malin Carlsson.
Viola Andersson började arbeta som polis under tidigt 70-tal. I början på 90-talet var hon med och startade ett kvinnligt nätverk för poliser i Uppsala län.
Viola Andersson ser att jämställdhetsarbetet inom polisen hänger ihop med det som pågår i samhället i övrigt. Men risken är större att den som befinner sig i minoritet, vilket kvinnliga poliser gör, blir utsatt för trakasserier eller diskriminering.
— Diskrimineringen kan vara svår att sätta ord på. Vi försöker göra kvinnor medvetna om hur den kan se ut och hur man kan hantera olika situationer, säger Viola Andersson.
— Problemet sitter i värderingar och attityder. Vi arbetar med etik och ser bland annat på var ribban ligger när det gäller språk och bemötande, säger Viola Andersson.
Inom nätverket diskuteras olika så kallade härskartekniker och hur man kan hantera dem. Den som blir osynliggjord kan till exempel använda motstrategin att ta plats.
Berit Ruhne gick i pension i juni i år, men var verksam som patrullerande polis fram till för något år sedan. När hon började som polis på tidigt 70-tal fanns inte många kvinnor. Hon vet att andra stött på problem, men själv har hon bara gjort positiva erfarenheter.
— Den ideala könsfördelningen är hälften-hälften. Då får man två olika erfarenheter vilket ger två olika perspektiv på en situation, säger Berit Ruhne.
Så jobbar vi med nyheter