Det är gränslöst, det är besatt, det är underskönt. Konserten har inte en död punkt, och den sympatiske trumpetaren pratar och skämtar, låter oss sjunga med och tänder för en stund lyset för att se hur vi ser ut. Detta är nämligen hans första besök i Sverige, och han vill bekanta sig med publiken, där han står på scenen i ”pyjamas”. Maalouf är motsatsen till den introverta musiker jag fördomsfullt inbillade mig möta i en sådan här genre.
Fast här finns ju ingen genre. Musiken är unik. Varje stycke ett konstverk, en dikt. Bärande är den ”kvartstonstrumpet” som hans far skapade, för att kunna spela arabisk maquam. Ibrahim Maalouf föddes 1980 i Beirut, och flydde med familjen till Frankrike under inbördeskriget i Libanon. Tidigt lärde han sig spela arabisk, europeisk klassisk, jazz- och popmusik m m på trumpet. Han har sedan fortsatt med en hisnande fusionstil som vi lyckliga konsertbesökare fick ta del av på lördagskvällen.
Det rivstartar med rejält funkig jazz och vi rycks med i öset av sex riktigt grymma musiker – det är sannerligen inte bara Maalouf som briljerar! Men hela tiden finns de där, de arabiska trumpettonerna, ibland bara som ett eko eller en utsmyckning i kanten. I stycket Obsession växer musiken till ett epos, berättat med trumpetens gyllene sagoton, som svaras av ett tvärflöjtseko. Som en storm brakar plötsligt hårdrockkompet fram, tills det mojnar och mystiska skogsväsen ropar till varandra i älvdimmorna…
Maaloufs tonspråk är enastående. Högtidsstunden är när han för en trumpetdialog med sig själv, där sköra arabesker talar med något slags Bach-jazz, för att övergå i bluesens blåskala, och slutligen landa stadigt hos Johann Sebastian. Stycket Beirut, som Maalouf skrev bara 13 år gammal vid sitt första besök i den sönderbombade staden efter kriget, har en melodi som är så stark att den gör mig tårögd – strax innan vi skakas om av hårdrock igen (vilken gitarrist, vilken basist...!). Slutligen skör folkviseton med arabiska tonsteg – till salsarytmer.
Ibrahim Maalouf har öppnat ett nytt musikuniversum, och jag känner mig oerhört välkommen in!