Redan en halvtimme innan installationen startade var byggnaden fylld av förväntansfulla gäster. Studentkåren stod uppställd i procession, redo att tåga in i aulan, och nyblivna professorer med stolta anhöriga, alla i högtidskläder, skapade ett högljutt sorl i lokalen.
Bland gästerna som anlänt tidigt fanns kemisten Felix Ho som skulle ta emot ett pedagogiskt pris från rektorn. Inför ceremonin var han både nervös och förväntansfull.
– De senaste åren har jag jobbat mycket med att utveckla studenternas kritiska tänkande. Det kanske är därför jag får priset, säger han.
– Han är en mycket duktig lärare. Han gör inte bara som man brukar göra utan han ifrågasätter och gör det bättre. Det är därför han får priset, inflikar Susanne Mirbt som står bredvid.
Hon fick själv det pedagogiska priset för två år sedan, men idag är hon här för att installeras som professor i kondenserade materiens teori.
– Min familj är mer stolt över mig nu än innan, det är den största skillnaden med att bli professor. Men det känns också högtidligt och stort, säger hon.
Men inte alla som är på plats ska ta emot ett pris eller installeras. Vissa är här för att njuta av den högtidliga stämningen och uppleva den starka uppsalatraditionen. Margareta Krabbe och Jan Davidsson är två av dem.
– Det är vimlet och känslan som är det härligaste. Det är verkligen Uppsalastämpel på det här, och de här traditionerna är så otroligt viktiga. De knyter ihop universitetet på något vis, säger Jan Davidsson som själv installerades för snart tio år sedan.
– Det var väldigt speciellt och hedrande, minns han.