Vattnet har helt nyligen börjat att strila i kolonnerna på Uppsala Vattens pilotanläggning. Anna Maria Sundin, Monika Kalecinska och Niklas Svanberg arbetar med pilotprojektet för läkemedelsrening.
Brukar du smörja din onda nacke med Voltaren eller Eeze? De populära medicinerna innehåller ämnet diklofenak som verkar smärtstillande.
Skönt, men när du sedan tar en dusch försvinner det svårnedbrytbara ämnet ut med avloppsvattnet. Diklofenak är ett miljögift och kan bland annat påverka fiskars njurar. Det krävs inga stora mängder för att förorena vattnet. En enda tub med diklofenak räcker för att nivån i 232 stycken 25-metersbassänger ska överskrida gränsvärdet för så kallad god ekologisk status för kustvatten.
– En tub förorenar alltså vatten motsvarande drygt 40 Fyrishov, berättar Anna Maria Sundin på Uppsala Vatten.
Hon är projektledare för det pilotprojekt för rening av läkemedelsrester som just satts i gång på Uppsalas största reningsverk Kungsängsverket. Projektet är en del av en statlig satsning på läkemedelsrening där kommuner kan få bidrag för antingen en fullskaleanläggning eller olika utvecklingsprojekt, som i Uppsalas fall. UNT har tidigare berättat att Tierp fått stöd och redan är i gång med goda resultat.
Men skilda förutsättningar när det gäller vattenkvalitet och befolkningunderlag gör att det inte finns en teknik som lämpar sig för alla reningsverk. Därför pågår många utvecklingsprojekt.
Unikt för Uppsala är att reningen även ska fungera på PFAS, en grupp av miljöfarliga ämnen som används vid tillverkning av exempelvis smink, kläder och möbler. För det testas nu två olika reningstekniker, förklarar Anna Maria Sundin när hon tar emot utanför grindarna vid Kungsängsverket tillsammans med kollegorna i det hon kallar läkemedelsteamet.
Här testas framtidens vattenrening i Uppsala fram. Efter en första utvärdering i sommar byggs en större testanläggning i höst.
De bjuder på en guidad tur förbi de tre steg av rening som redan finns i dag med mekanisk, biologisk och kemisk rening. Den nya reningen ska bli det fjärde steget.
Pilotprojektet är inhyst i den lokal som passande nog heter Piloten sedan den användes på 90-talet när den biologiska kvävereningen utvecklades. Här inne strilar vatten i några höga rör eller kolonner. I botten på några kolonner ligger aktivt kol, medan det är jonbytarmassa som testas i andra rör. Kolet och jonbytarmassan ska ta upp de ämnen som vattnet ska renas från. Frågor som söker svar är hur effektiv avskiljningen är, och hur snabbt kolet respektive jonbytarmassan mättas och måste bytas ut.
– Vi ska köra det här till midsommar och sedan utvärdera. I höst går vi sedan och upphandlar en större pilotanläggning byggd på vårens resultat, berättar Anna Maria Sundin.
Nyligen berättade UNT om en studie av SLU som visade högre halter än förväntat av läkemedel och kemikalier i bland annat Mälaren och Ekoln söder om Uppsala. Tidigare har mätningar visat på halter av tio gånger högre än gränsvärdena av diklofenak i Fyrisån.
– I takt med att kunskaperna ökar om förekomsten av de här ämnena och deras effekter i miljön så har samhället förstått att nästa steg i reningen måste till. Det är därför staten satsar nu. Och vi vill vara med där, säger hon.
I testlokalen Piloten som byggdes under den senaste teknikrevolutionen på 90-talet testas nu nästa steg i reningsprocessen ut.
Att det här händer just nu i Uppsala beror också på stadens kraftiga befolkningstillväxt. Reningsverket ska byggas ut för att klara belastningen från 330 000 invånare och då ska reningen av läkemedelsrester vara på plats.
Hur mycket kan man rena bort av de här ämnena?
– En långtgående rening blir det, men hur långtgående får våra pilotprojekt visa. När det gäller diklofenak har vi sagt att minst 80 procents rening är en målsättning, säger Anna Maria Sundin.