Sedan 1975 har alla gravida i Sverige rätt till fri abort. Vissa tycker att det är en av världens bästa abortlagstiftningar, andra anser att det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Under hösten, lagom till den svenska abortlagens 40-årsdag, startade en hetsig ordväxling i svenska dagstidningar och sociala medier. Frågan om huruvida vårdpersonal ska ha samvetsfrihet eller ej när det kommer till att utföra aborter rörde upp en slumrande debatt om abort. Upprinnelsen var att barnmorskan Ellinor Grimmark lämnade in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen då hon nekats anställning eftersom hon vägrar medverka vid aborter. Barnmorskan företräds av den Uppsalabaserade juristorganisationen Scandinavian Human Rights Lawyers (SHRL).
En samvetsklausul i svensk lagstiftning skulle ge vårdpersonal rätt att avstå från att utföra vissa ingrepp om det strider mot deras övertygelser. SHRL menar att det är i linje med Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna, medan kritikerna menar att en sådan lag i förlängningen hotar urholka rätten till fri abort.
I november lades nytt bränsle på elden. En konferens om trafficking i Uppsala ställdes in och drottning Silvia beslutade att inte ta emot ett pris från SHRL eftersom organisationen misstänktes ha en dold agenda: att motverka fri abort. Av samma anledning drog sig Uppsala universitet ur evenemanget.
Debatten hann inte svalna förrän nästa incident inträffade. Den 7 december blev en aborträttsfestival i Stockholm utsatt för ett attentat. Under en filmvisning slet tre maskerade män upp dörren och kastade in en rökbomb.
Lena Lennerhed är professor i idéhistoria vid Södertörns högskola. Hon menar att debatten om den fria aborten kommer och går och har gjort det under lång tid.
– Abortmotståndet finns där hela tiden även om det utgörs av relativt små grupper. Jag tror att en stor majoritet av svenska folket stöder den nuvarande lagstiftningen, därför behöver motståndare hela tiden hitta nya strategier för att få upp frågan på agendan. Den senaste tiden har de fokuserat på samvetsfrihet.
Även om samvetsfrihet inte är en direkt inskränkning av abortlagen menar hon att frågan antagligen utgör ett delmål för de som vill begränsa rätten till fri abort.
Birgitta Dahl var en av dem som tidigt kämpade för rätten till fri abort. Hon visar oss in i sin lägenhet i Uppsala, där hon bott i med sin man Enn Kokk i nästan 50 år. Till Uppsala kom hon 1956.
– Vi var båda starkt engagerade i jämställdhetsfrågan redan då och Uppsala var ett centrum för oss som kämpade för rätten till fri abort. Så i den här soffan har vi fört många långa diskussioner i frågan med vänner och kollegor, säger Birgitta Dahl.
Hon menar att det inte nog går att betona vikten av att försöka förstå hur verkligheten såg ut innan den fria aborten blev en del av Sveriges lag.
– Kvinnor sågs som mannens ägodel. Det fanns ett otroligt hyckleri, dubbelmoral och kvinnoförakt. Våldtäkt inom äktenskapen var ännu inte straffbart och ofrivillig graviditet sågs som kvinnans misslyckande, vilket hon skulle straffas för. Många tonårsmödrar tvingades att föda ett barn och sedan adoptera bort det, eller leva i misär utan utbildning eller arbete.
Hennes man Enn Kokk lägger fram en artikel från början av 60-talet på det lilla soffbordet. En landsortstidning hade vägrat publicera en födelseannons insänd av en ensam mamma med motiveringen: “att modern vägrar skämmas för sitt barn, utesluter inte, att fadern kan tänkas göra det”.
Trots att den allmänna synen på kvinnans roll var väldigt konservativ såg Birgitta Dahl tidigt möjligheter att förändra samhället.
Som 13-åring gick hon in till skolans rektor och krävde sexualundervisning i skolan, vilket hon också fick igenom. När hon flyttade till Uppsala i mitten på 1950-talet engagerade hon i Socialdemokraternas studentförbund och arbetade med att etablera ett nytt jämställdhetstänkande inom partiet.
– Även inom kvinnorörelsen och partiet fanns det olika åsikter i frågan. Men jag och många med mig såg den fria aborten som en nyckelfråga när det kom till att garantera kvinnors lika rätt och frihet. Vi ville att kvinnor och män skulle dela på alla uppgifter, både inom familjen och i det offentliga.
Hon menar att politiker började svänga i abortfrågan, men att den fortfarande var kontroversiell bland allmänheten.
En av hennes bekanta hette Hans Nestius och var chefredaktör för tidningen Liberal Ungdom. 1965 blev han föremål för en polisutredning. Det hade uppdagats att han förmedlade kontakter mellan läkare i Polen och svenska kvinnor som ville utföra abort. Hans Nestius och flera kvinnor riskerade att ställas inför rätta och händelsen hamnade på de stora tidningarnas löpsedlar.
– Det var en jätteviktig händelse. Folk sympatiserade med kvinnorna och man kunde se att opinionen i frågan hade svängt.
Under studentrevolternas år 1968 valdes Birgitta Dahl in i riksdagen för Socialdemokraterna. Där fortsatte hon att skapa opinion i abortfrågan.
Efter långdragna diskussioner i riksdagen klubbades en ny abortlag igenom 1974 som gav alla kvinnor rätt att utan prövning göra abort fram till vecka 18 i graviditeten. 1975 trädde lagen i kraft.
– Efter årtionden av hårda strider kunde vi äntligen känna oss säkra. Det skapade ett helt nytt samhälle där även kvinnor kunde bestämma över sina liv, säger Birgitta Dahl.
Flera av de organisationer som varit agendasättande i den nationella debatten under senare år är hemmahörande på en och samma gata i Uppsala: Ja till Livet, Provita, SHRL och tidsskriften Världen idag.
– Innan 1975 fanns inget organiserat motstånd mot fri abort, helt enkelt eftersom dessa intressen hade lagen på sin sida. När den nya abortlagen trädde i kraft bildades flera kritiska grupper som försökte bli någonting, men Ja till Livet blev den första organisationen mot rätten till abort som lyckades etablera sig på riktigt, säger Lena Lennerhed.
Ja till Livet är i dag den största svenska förening som arbetar mot fri abort. Den bildades i Uppsala 1991 av kristdemokraten Mikael Oscarsson som var föreningens ordförande fram till 1998 då han blev riksdagsledamot för Kristdemokraterna.
– Vi ville föra fram fakta om bland annat fosterutvecklingen och ge frågan den debatt som den förtjänade. Den kristna människosynen ger varje människa ett unikt och lika värde oavsett om man är född eller ofödd, säger Mikael Oscarsson.
Han blir fåordig när han ska beskriva hur Ja till Livet startade. Istället kommer han snabbt in på aktuella sakfrågor och etiska problem: Ska man kunna göra abort på grund av downs syndrom? Hur kan man försäkra sig att inga könsaborter sker?
Vi gör ett nytt försök. 1991 var Mikael Oscarsson 24 år gammal och upplevde att abortfrågan hade kommit i skymundan.
– Det behövdes nya perspektiv. När den nya abortlagen infördes använde man ord som livmoderinnehåll och liknande. Men 1989 gjordes en utredning på riksdagens initiativ som pekade ut fostret och kvinnan som två skyddsvärda individer. Det blev en milstolpe och vi ville fortsätta på den linjen.
I dag har han ingen officiell roll i Ja till Livet, men är en av föreningens drygt 18 000 stödmedlemmar. Han menar att det är viktigt att minska aborttalen i Sverige, vilket ska uppnås genom att ge gravida information om vad aborten innebär och bättre ekonomiskt stöd.
På frågan om han stöder nuvarande abortlagstiftning blir hans svar undvikande. Tre gånger ställs frågan innan han svarar:
– Kvinnan ska få bestämma, men KD eftersträvar ett samhälle där man inte efterfrågar abort. Många andra länder i Europa har en gräns vid vecka 12 och jag tycker inte att det finns någon anledning att Sverige ska sticka ut.
Kan du tänka dig att korta tiden för fri abort ännu mer?
– Nej.
Sedan maj 2014 är frikyrkopastorn Stefan Swärd ordförande i Ja till Livet. Han sitter även som ordförande i Svenska evangeliska alliansen och är doktor i statskunskap.
– I grunden är Ja till Livet emot fri abort, men vi har inget färdigt lagförslag. Man måste ha ett visst mått av realism och se till vad som är möjligt att driva för frågor i dag. Vad gäller aborter så har vi en nollvision och anser att det ofödda barnets rättskydd är alldeles för svagt. I dag jobbar vi med att påverka opinionen i frågan och lyfta fram fostrets rätt till liv, säger Stefan Swärd.
Vid sidan av Ja till Livet finns flera andra aktörer som driver en liknande agenda. 1994 bildades stiftelsen Provita. De säger sig arbeta för att främja mänskliga rättigheter och på deras hemsida finns att läsa: “Provita vill skydda livets okränkbara värde från befruktningen till livets slutskede”. Här listas också SHRL som samarbetspartner.
Juristen Ruth Nordström är vd i både Provita och i SHRL, samt ingår i Ja till livets styrelse. Hon har varit en av frontpersonerna i den senaste tidens debatt och menar att samvetsfrihet och fri abort går att förena. I en intervju med UNT säger hon: ”I Norge, och i många andra länder i Europa, har man fri abort till vecka 12 och samvetsfrihet, vilket fungerar väldigt bra.”
I sin roll som vd för SHRL arbetar hon för samvetsfrihet, i sin roll som vd för Provita argumenterar hon för att begränsa tiden för fri abort.
På samma adress som ovan nämnda organisationer finns också den ”allkristna” tidningen Världen idag.
Inför abortlagens årsdag skrev Världen idags ledarskribent Lukas Berggren att ”vi borde sörja 40 år av aborter” och att ”det borde utlysas landssorg för alla barn som förvägrats livet i vårt land”.
Den kanske tydligaste meningsmotståndaren till de organisationer som arbetar för att inskränka den fria aborten är Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU).
– Vi har en av världens bästa abortlagstiftningar och det är värt att fira. Det handlar om jämställdhet, om kvinnors och transpersoners rätt att bestämma över sina egna kroppar och liv. Att inskränka aborträtten är ett sätt att utöva makt och minska människors frihet, säger Anna Johansson Dahl som är styrelseledamot i RFSU Uppsala.
Till skillnad från de grupper som argumenterar för samvetsfrihet menar hon att det är svårare att få snabb hjälp för ofrivilligt gravida i de länder som har en samvetsklausul. Dessutom tror hon att en sådan lagändring skulle bidra till att det blev ännu mer stigmatiserat att vara ofrivilligt gravid.
– I förlängningen kan det bli så att ett helt sjukhus väljer att inte utföra aborter. Redan i dag tycker många att det är svårt att prata om att man blivit ofrivilligt gravid. Indirekt skulle en samvetsklausul säga att abort är något som är moraliskt fel och göra situationen ännu svårare, säger Anna Johansson Dahl.
Hon menar att hon upplever det oroande att motståndarna till nuvarande abortlag har vunnit mark de senaste året, men tror inte att abortlagen är direkt hotad eftersom det finns ett stort stöd bland politiker.
Ja till livets ordförande Stefan Swärd är av motsatt åsikt och uttrycker besvikelse över att Kristdemokraterna inte längre arbetar för en ändring av abortlagen.
– Tyvärr finns det i dag en bred enighet i de politiska partierna i den här frågan. Vi har haft en kristdemokrat som socialminister i åtta år utan att det har hänt någonting alls.
Men det finns ett parti som har en tydlig åsikt i frågan – Sverigedemokraterna. I deras partiprogram står det att de vill korta tiden för fri abort från 18 veckor till 12. Sverigedemokraternas kommunalråd i Uppsala, Simon Alm, menar att han står bakom förslaget, men att det främst är en fråga som förs på riksdagsnivå.
– Det bästa för alla är ju att aborter faktiskt inte sker, men när det är nödvändigt så ska det vara så tidigt som möjligt för att minska lidandet.
Inskränker man inte människors rätt att bestämma över sin egen kropp?
– Den är ju redan inskränkt i dag. Efter vecka tolv blir det ett mer komplicerat ingrepp, så vi tycker att det är en gyllene medelväg, säger Simon Alm.
Partiets hållning i frågan har kommit att attrahera motståndare till fri abort. I november valde Ja till livets förra vd Gunilla Gomér att byta parti, från KD till SD. Men föreningens nuvarande vd Stefan Swärd ställer sig kritisk till hennes beslut.
– Jag är en drivande kraft mot SD. Gunilla Gomérs framtid i Ja till livets styrelse kommer att diskuteras under nästa styrelsemöte.
Lena Lennerhed menar att det är vanligt förekommande att främlingsfientliga partier vill ha en restriktiv abortlag.
– Det brukar hänga ihop med pronatalistiska värderingar, en idé om att det ”rätta folket” ska föda många barn och på så sätt säkra sin tillväxt. Jag vet inte om det är så SD tänker nu, men det finns en sådan idétradition bland nationalistiska rörelser.
Den 15 januari inleds muntliga förberedelser vid Jönköpings tingsrätt i målet gällande barnmorskan som vägrar medverka vid aborter. Hennes företrädare SHRL menar att de kommer att driva fallet vidare för att få svensk lagstiftning prövad mot Europakonventionen.
På sitt 40-årsjubileum är den svenska abortlagen åter ett hett diskussionsämne. Och Uppsala fortsätter att utgöra ett centrum för debatten.