Mötet med eleverna lockar henne att stanna
Inga-Britt Björkhult har arbetat 40 år i skolan, fyllt 65 år och mött en hel del som sagt " va, ska du jobba du kvar?". Jag kan förstå reaktionerna, jag är ju mormorgenerationen för barnen, säger Inga-Britt Björkhult.
Mötet med barnen lockar Inga-Britt Björkhult att fortsätta som lärare.
Foto: Björn Ullhagen
—Jag har marknadsfört mig lite och så och framfört den tanken, säger hon finurligt när vi träffas i skolträdgården där eleverna satt morötter, potatis, sallad, rädisor, bär, och en liten rödmålad nyckelpiga i sten med svarta prickar hälsar välkommen.
Gillar mötet med barnen
En fråga man vill ha svar på, varför väljer man att fortsätta efter 40 år?
Mest av allt handlar det om att Inga-Britt Björkhult, som varit på skolan sedan 1977, alltjämt gillar mötet med barnen.
—De har en livskraft, som smittar av sig.
Att det är ett bra klimat på har också bidragit till beslutet, liksom tryggheten i att behärska undervisningens olika delar. Efter 40 år har hon kläm på läs- och skrivinlärning, något som nyutexaminerade i dag inte har lika klart för sig.
—Jag brukar säga till äldre lärare att de har ett extrauppdrag, att föra vidare erfarenhet, det är ett jätteviktigt att de gör det, säger Tord Hallberg, rektor på Uppsävjaskolan.
Och det verkar mest finnas fördelar med att ha en stab med urerfarna pedagoger på skolan:
—De kan sin sak, är sällan sjuka eller hemma med sjukt barn och de tycker att jobbet är kul — en förutsättning för att de jobbar kvar.
Ett år i taget
Inga-Britt Björkhult känner inte som att "hon tar någon annans plats" eftersom det i dag är upp till var och en att bestämma om man vill jobba fram till 67 år.
—Men visst skulle det kännas utifall lärare som varit länge på skolan riskerar att bli övertaliga.
Men att kunna bestämma över sin tid, att få rå om sina fritidsintressen. Aldrig ångrat beslutet?
—Jag har ställt in mig på att inte kunna plocka svamp dagtid i veckorna nästa år.
Men om fröken, som ogärna talar om ålder med eleverna, blir kvar till 67 år, är inte klart. Parollen är ett år i taget.
—Men det är en trevlig klass, och det är många ögonblick som ger tillfredsställelse, säger Inga-Britt Björkhult.
Tipset, om hälsan tiger still, är att hon tar emot blomsterkvastarna och kollegiekramar först sommaren 2007.
Så jobbar vi med nyheter