Möte väntar om Nannaskolan

Akustikproblemen i Nannaskolan var kända redan innan renoveringen påbörjades, visar handlingar som UNT tagit del av. Enligt kommunens fastighetskontor var musikklassernas biträdande rektor Karin Cars medveten om problemen när hon godkände en flytt. Karin Cars säger att hon trodde att de skulle åtgärdas.

Sedan musikklasserna bildades för 26 år sedan har de haft lokalproblem och varit utspridda på olika skolor. I början av 2000-talet presenterade musikklasserna därför en flytt till Nannaskolan som en lösning. Efter en lång kamp fick de på hösten 2004 gehör hos politikerna i barn- och ungdomsnämnden. Och Nannaskolan började renoveras.
Men i våras, när renoveringen nästan var klar, ville musikklasserna inte länge flytta till Nannaskolan. I stället ville de stanna i Balderskolan och ha vissa ämnen i Nanna. Den främsta orsaken var att akustiken i Nannaskolans musiksalarna var för dålig.
Nannaskolan hade då renoverats för 87 miljoner kronor till musikklasserna.
Hur kunde en skola byggas om för så mycket pengar för att sedan inte användas så som den var tänkt? Det beror på vem man frågar.
Inför renoveringen, i juni 2003, gjordes en undersökning av akustiken i Nannaskolan av en inhyrd konsult. UNT har tagit del av undersökningen som visar att akustikproblemen i musiksalarna redan då var kända.

I rapporten står att musiksalarnas "avlånga form och begränsade takhöjd ger väsentligt sämre akustiska förutsättningar än aulan och musik/dramasalen". För att förbättra akustiken kunde taken förses med undertak och sammetsdraperier monteras. Undertaken kom senare på plats.
Musikklassernas rektor Karin Cars tog del av akustikrapporten innan hon i oktober 2003 godkände renoveringen av Nannaskolan. Ett dokumentet som UNT också har läst.
- Karin Cars var mycket väl medveten om bristerna i akustiken, men accepterade ändå musiksalarna, säger Thomas Thunblom, som arbetar på kommunens fastighetskontor och är projektledare för renoveringen av Nannaskolan.
Enligt honom fanns alla fakta om lokalernas brister som musikklasserna i dag för fram redan 2003.
- Är det någon renovering som är utredd så är det den här. Därför har jag svårt att förstå varför de nu inte vill till Nanna, säger Thomas Thunblom.
Men Karin Cars har en annan bild av hur det gick till.
Hon säger att hon godkände renoveringen i tron om att takhöjden i musiksalarna skulle bli minst 3,20 meter, det vill säga den takhöjd som fanns innan ett undertak satts dit.
- Jag borde kanske ha kollat upp vilken takhöjd det verkligen blev. Men vi fick inte komma in i lokalerna förrän i mars i år och då var det för sent, säger Karin Cars och fortsätter:
- Vi hade kämpat så länge för att överleva och ville bara att renoveringen skulle sätta i gång. Att taket skulle sänkas så mycket kunde jag inte föreställa mig, jag är ju ingen arkitekt.
Karin Cars säger att skolledningen från början påtalat att musiksalarna var för små.
- Men jag fick inte gehör för det. I bakhuvudet visste vi ju också att vi hade Balderskolan i fall att, säger hon.
Men varför kom kravet på att få stanna i Balderskolan först i våras när renoveringen nästan var klar? Enligt Karin Cars beror det på att det var först då som musikklasserna fick komma in i Nannaskolan.
- Då insåg vi att här går inte att sjunga med så stora klasser som vi har, säger hon.

Något som också styrks av en ny akustikrapport som gjordes kort därpå av en annan konsultfirma på uppdrag av kommunen.
Karin Cars är noga med att påpeka att musikklasserna ändå använder en tredjedel av Nannaskolan för bland annat slöjd, hemkunskap och fysik. Resten av Nannaskolan fylls av vuxenutbildningen, som skulle ha flyttat till Balderskolan, och den kommunala musikskolan.
Enligt Karin Cars är alla tre parter nöjda med lösningen. Hon har därför svårt att förstå upprördheten över att musikklasserna inte flyttar merparten av sin verksamhet Nannaskolan, som det var tänkt.
- Skolan var ju ändå tvungen att renoveras, den var en skamfläck för Uppsala kommun. Nu sjuder den av liv, säger hon.