Morgonsolen flödar över Fyrisån. Mellan två träd på Östra Ågatan gömmer sig en maffig Audi med tonade bakrutor och chaufför.
Ekipaget väntar på att den fotosession som pågår på Västgötaspången ska ta slut. Där på bron poserar en 59-åring med ett välmående och stiligt uttryck, som sedan ska resa med Audin från Uppsala – hemstaden sedan barnsben – till jobbet i Stockholm.
Jag frågar en passerande äldre herre om han känner igen personen på bron.
– Nej du, ingen aning.
– Han är Uppsalabo och vd för ett stort svenskt företag. Det börjar på Sa..., säger jag.
– Aha, någon på Sandvik!
Trots att han har fel skiner herren upp när han får hälsa på mannen i fotografens fokus och får veta att det är Micael Johansson, vd och koncernchef för Saab AB med verksamhet i över 30 länder och en orderstock nära 100 miljarder kronor.
Som tillverkare av stridsflygplan har Saab nämligen starka band till den forna flygflottiljstaden Uppsala.
– Jag var knekt en gång i det militära här i Uppsala, säger han.
Både han och Micael Johansson verkar uppriktigt glada över att stöta ihop.
Att Micael Johansson den 23 oktober 2019 gick från att vara vice vd inom Saab till att bli företagets högste ledare har uppenbarligen inte gjort honom till lokal kändis. Det är heller inget han eftersträvar, säger han. Annars är exponeringen den största skillnaden i jobbet hittills.
– En vd i ett stort bolag som Saab skulle kunna jobba med externa förfrågningar och uppdrag dygnet runt. Samtidigt måste jag som högste chef hinna vara ute mycket på mitt eget företag för att förstå vad som händer där. Jag jobbar hårt för att hitta den här balansen och kunna fokusera på våra affärer.
Samma dag som intervjun genomförs hålls presskonferensen där Stig Engström, Skandiamannen, pekas ut som den som troligen ska ha mördat Olof Palme 1986. På den gata i Stockholm som fått Olof Palmes namn ligger Saabs huvudkontor. Det är över 34 år sedan den svenska statsministern sköts. Tiden före mordet känns som en annan tid, i ett annat Sverige.
Det var då, för 35 år sedan, Micael Johansson klev in i verksamheten. Dit kom han efter studier i matematik och datorvetenskap vid hemmauniversitetet i Uppsala.
– Jag var energisk som student och väldigt intresserad av teknik. Men jag hade ingen plan för min karriär, utan var öppen för alla möjligheter. Jag lockades av att få jobba med den tekniska utvecklingen, säger han.
Behovet av arbetskraft var stort och företaget Ericsson kom från Kista till Uppsala för att locka studenter. Ericsson låg i den tekniska framkanten och Micael Johansson var en av dem som fick jobb.
1997 köpte Saab upp den del av Ericson där Micael Johansson arbetade. Han följde med och karriären fortsatte uppåt.
Det är svårt att tro honom när han säger det men Micael Johansson förklarar sin väg till koncernpyramidens topp med tillfälligheter.
– Det har bara blivit så, steg för steg. Men jag har alltid velat utvecklas, och så har väl andra sett att jag haft den viljan.
Även ett företag måste utvecklas. Micael Johansson talar gärna om det som skett med Saab de senaste tio åren, om Jas Gripen-kontrakt med Brasilien, skolflygssatsningar med flygplanstillverkaren Boeing och USA, och en omsättning som växt med 50 procent.
Men vi talar också om u-båtstillverkningen inom Saabs affärområde Kockums som fått krisstämpel i affärsmedier. Micael Johansson vill nyansera den bilden och pratar om en tung investeringsfas, men säger också utan omsvep att han inte är nöjd med lönsamheten.
Saabs strategi med honom som vd är att fokusera och expandera, det vill säga att ha rätt och lagom många produkter i produktportföljen och att växa internationellt.
– Vår bas är och förblir Sverige, men vi arbetar hårt för att växa och bygga upp utveckling och tillverkning i länder som USA, Storbritannien och Australien.
Saab grundades mellan världskrigen av svenska staten, som ett bolag som skulle bygga krigsflygplan. Grunduppdraget var och förblir alltså att se till att höja den svenska försvarsförmågan. I dag är dock företagets ben fler, förutom stridsflygplan utvecklar Saab även sådnat som avancerade vapensystem, ubåtar, och övervakningssystem.
Är det inte en paradox att ni som ett företag inom försvarsindustrin vill öka exporten och växa utanför Sverige, när ert uppdrag är att stärka det svenska försvaret?
– Politikerna i Sverige har definierat stridsflyg, undervattensverksamhet, och övervaknings- och ledningssystem som säkerhetskritiska områden där Sverige ska vara i spets. Vi går fram med de affärer där vi tror att det blir bra för Sverige om vi exporterar, säger Micael Johansson.
Sverige har ett regelverk när det gäller export av försvarsmateriel som Micael Johansson kallar "rigoröst". Alla affärer granskas av ansvarig myndighet som tittar på om landet som är kund är demokratiskt och i fred. Ett kriterium, påpekar han, är också att en affär måste vara till gagn för det svenska försvaret.
Efter en sådan gransking har Saab kunnat sälja sitt flygburna övervakningssystem GlobalEye till Förenade Arabemiraten. Människorättsorganisationen Amnesty kritiserade i fjol affären för att landet deltar i kriget i Jemen och gör sig skyldig till kränkningar av mänskliga rättigheter.
Micael Johansson är väl bekant med kritiken, men säger att alla regler följts. Och det gäller att se hela bilden: Exportens betydelse för Sveriges försvarsförmåga är "otroligt väsentlig", säger han. Tiden är förbi när staten Sverige självt kunde försörja Saab så att säkerheten i landet behölls på den nivå staten ville.
– Fler behöver vara med och ta de stora utvecklingskostnaderna och stå för kompetensförsörjning, säger han.
När Jas-Gripens efterträdare ska utvecklas tror han att det är Saab som gör det – men i partnerskap med utländska bolag. Han har själv fått prova att flyga Jas, som passagerare.
– Det är en upplevelse jag aldrig glömmer.
Kan ni komma att utveckla eldrivna flygplan?
– Ja, jag vill inte hålla det för otroligt. Vi tittar på sådan forskning och utveckling också, även om vi inte har något specifikt koncept nu. Men det kommer att ta tid innan vi ser sådana stridsflygplan, det tror jag.
Tid, ja. Försvarindustrin har långa utvecklingstider och passar kanske därför bra för trotjänare som Micael Johansson, med 35 år i verksamheten.
– Det är bra att ha varit med varvet runt och ha utvecklat ett flygplan eller en ubåt, men det tar tid. Att bygga ett flygplan är inget man lär sig på ett par år.
Och antal år på jobbet spelar kanske ingen roll när nerven i arbetet i allra högsta grad finns kvar. När jag ber Micael Johansson ge en bild av Saabs största utmaningar är den tekniska utvecklingen det första han säger, att helt enkelt hänga med i tempot och att hitta och lyckas värva kompetensen för det. Alltså ungefär som det lät 1985, när den energiske, teknikintresserade studenten Micael Johansson lämnade Uppsala universitet för verksamheten som han nu leder.
Hur känner du på morgonen när du vaknar i villan i Berthåga och vet att arbetsdagen som väntar innebär att leda runt 18 000 anställda i över 30 länder?
– Så klart vet jag att jag har ett jättestort ansvar, men jag kan inte gå och tänka på det varje dag. Det jag kan göra är att fokusera på rätt saker. Och även om det är en klyscha så är den sann: Det är alla anställda som är den viktigaste resursen. Jag är bara en person.
Personligt
Namn: Micael Johansson.
Bor: Uppsala.
Familj: Tre barn och barnbarn.
Ålder: 59 år.
Yrke: Vd och koncernchef för Saab AB.
Kopplar av med: Golf och träning.
Längtar efter: Nu i Covid-19 tider, träffa barn och barnbarn.
Äter gärna: Allätare men gärna sushi.
Äter aldrig: Inälvsmat.
Oanad talang: Bygga stora altaner.
Bästa tekniska vardagspryl: AirPods.
Så många Saabbilar har jag haft: Minst fem.
Undviker: Normalt, stegar och höga höjder. Just nu, folksamlingar.
Läser: Engelska och amerikanska deckare och thrillers.
Lyssnar på: Pop, gärna Adele eller Robbie Williams.
Bästa tv-serie: Homeland och The West wing.
Bästa film: Bohemian Rhapsody.
Förebild: Nelson Mandela är en person jag beundrar.