Morten Kildal på plats i Ukraina där han hjälpte till på en brännskadeavdelning i Lviv.
Tillsammans med två andra korsade han gränsen vid Polen med nästan 60 kilo sjukvårdsmateriel i packningen. Vid gränskontrollen strömmade folk ut ur landet. Det var bara Morten och teamet som var på väg in i Ukraina, nästan. En mor med två små barn var av okänd anledning också på väg tillbaka in i landet.
– Vi delade upp hennes packning mellan oss tre. Och sedan gick jag och bar den här vaggan med hennes minsta barn. Det kändes väldigt konstigt att bära in det lilla barnet in i Ukraina. Alla andra var ju på väg ut. Mamman var av något skäl på väg in i Ukraina igen och det väckte så oerhört många frågor om hennes situation, säger Morten Kildal.
På plats i Lviv arbetade Morten under två veckors tid med att operera och se till att underlätta arbetet så mycket som möjligt.
– De flesta hade drabbats av kriget i någon form. Ett antal var också civila skador, för de sker ju fortfarande.
Att arbeta bland krig och konflikt jämfört med under normala omständigheter skiljer sig framför allt känslomässigt.
– De skador som jag såg var ofta samma slags skador som jag ser i Sverige. Men då är det på grund av olyckor. Själva skadorna och den behandling vi utför är väldigt likartade. Men det grymma och hemska är här att veta att det är människor som medvetet skadar andra.
Att ta sig till krig och elände när familjen väntar där hemma är inte en självklarhet.
– Det innebär ju självklart alltid en oro att åka till en krigszon. För de där hemma kan det vara svårare att vara på avstånd till händelserna än för mig som är där. När man är på plats så vet man hur det är och det vet ju inte de där hemma.
Sedan barnsben har Morten Kildal vetat hur framtiden skulle bli.
– Jag har ett minne av att jag i femman hade som målsättning att jobba som läkare i Afrika. Och sedan fortsatte viljan om att bli läkare, och så blev det också till slut.
Ursprungligen kommer Morten från Oslo, men har under uppväxten bott med familjen i både Etiopien och Zambia, där föräldrarna arbetade för Norad, Norges motsvarighet till Sida. Det var här som pojkdrömmen om att göra skillnad växte fram.
1988 kom Morten till Uppsala som ung läkare. Tidigt började han forska inom brännskador, vilket senare skulle bli hans specialitet. Via ett forskningsprojekt fick han resa runt hela landet och träffa patienter som tidigare vårdats för brännskador, i syfte att höra om deras erfarenheter. Detta blev starten för ett livslångt engagemang.
– Det gav mig en oerhörd ödmjukhet inför vad människor faktiskt kan klara av, även när livet blir oerhört svårt. Att människor trots allt kan klara att återskapa ett liv som får stort värde.
Han fick även träffa personer vars skador läkt till den grad att de nästan inte längre syns, men som trots det upplever att de inte lever ett bra liv.
– Just för att den olycka som de varit med om påverkat dem så svårt psykiskt.
Drivet om att göra skillnad har tagit Morten ut i världen. Under sin tid har han varit med och startat projekt i Afrika och även arbetat för Läkare utan gränser i krigszoner.Tre resor till Gazaremsan har han tidigare gjort.
I över 30 år har Morten ägnat sitt liv åt brännskadevården.
När gemene person hör arbetstiteln plastikkirurg – förs kanske tankarna mot dyra skönhetsingrepp, lyx och glamour. Frågar man Morten Kildal innebär det något helt annat.
– När man pratar om plastikkirurgi som kosmetisk kirurgi så kan man nog säga att det vi gör är så långt ifrån kosmetisk kirurgi som man kan komma.
Till vardags arbetar Morten Kildal direkt under helikopterplattan på Akademiska sjukhuset. Brännskadecentrum där är tillsammans med Linköping de enda brännskadeavdelningarna i landet med intensivvårdsplatser. Tillsammans med kollegorna i Uppsala ansvarar han således för halva Sveriges befolkning.
– Brännskadevården i Sverige är oerhört bra, och vi är väldigt stolta över den. Men Sverige är också det land med lägst antal brännskador per invånare.
De största problemen finns utomlands, inte minst i Afrika. Där pågår det som Morten kallar för "det låggradiga kriget", vilket konkret betyder brist på vårdmöjligheter.
– Globalt har man varit väldigt duktiga på att jobba med malaria, tuberkulos, kvinnors rättigheter, rent vatten och hiv, vilket förstås är jätteviktiga frågor. Men när det gäller brännskador och sår så är det helt bortglömt.
Ett av skälen till att det glömts bort tror Morten beror på att den typen av skador framför allt drabbar de allra fattigaste.
– Det är till exempel många barn och kvinnor ute på landsbygden i Afrika som bränner sig när de ska laga mat, det kan vara en kastrull som välter över barnet.
En brännskada kan utan rätt vård få ödesdigra konsekvenser.
– De får nästan aldrig någon kirurgisk behandling, istället läggs de om med smärtsamma omläggningar. Och om de överlever så ärrar de ihop och kan inte röra armar och ben.
Det är just det här som har blivit Mortens kall i livet. För några år sedan var han med och tog initiativ till ett projekt för att utveckla vården av brännskadade i Etiopien. Vägen dit har inte varit helt enkel. Det är svårt att få ekonomisk stöd från Sida och liknande organisationer för att bygga upp sjukvård. Men kämparglöden dog inte för det.
– Vi var ett gäng grannar och vänner här i Uppsala som startade Brännskadefonden 2019, just för att kunna finansiera byggandet i Etiopien. På fyra månader så hade vi byggt den första brännskadeavdelningen utanför Addis Abeba.
Brännskadeavdelningen i Arba Minch, södra Etiopien som Brännskadefonden kunde finansiera.
Mortens arbete i Etiopien men även andra länder i Afrika har framför allt gått ut på att utbilda personal och att samordna individer och organisationer för att jobba tillsammans. Morten belyser vikten av att få rätt sorts kompetens på rätt plats. Det är inte bara vårdkompetenser som behövs. Exempelvis har ett gäng IT-studenter från Uppsala hjälpt till att datorisera vården.
Hittills har man med små medel lyckats etablera en brännskadevård som täcker för en befolkning på hela tio miljoner människor.
– Man kan fråga sig hur man ska lösa problemet med att en miljard människor i Afrika mer eller mindre saknar brännskadevård. Var ska man egentligen börja? Det som jag tycker är fascinerande är att det faktiskt går att börja i liten skala och bygga något genom att engagera människor.
Under sitt arbete utanför Sveriges gränser så är Morten säker på att han gynnats lika mycket som de han har hjälpt.
– Det som man tar med sig tillbaka i form av eget lärande är ofta lika mycket värt som det man ger.