Mörner nöjd med jaktpolitiken

Vilket är det viktigaste argumentet för jakt på lodjur?
- Man har låtit lodjuren öka i antal under lång tid, men de har fått för mycket utrymme.
Lon ska förvaltas precis som alla andra djurarter så att de kan leva i någorlunda rimlig balans med rådjursstammen. Som det är nu finns inte den balansen. Vi har under lång tid haft en framgångsrik björnförvaltning i Sverige, och det ska vara på samma sätt med lon.

Är konkurrensen med jägarna om viltet alltså den viktigaste orsaken?
- Det finns en konkurrenskänsla bland jägarna och jag förstår den känslan. Jakt är också ett fritidsnöje och som jägare slutar man att jaga när det inte finns några rådjur kvar. Rådjuren kommer också att minska kraftigt i antal under den här vintern.

Jakt som fritidsnöje, vad betyder det för dig?
- Jag har jagat sedan jag var barn, för mig är det lika naturligt som någonting annat.
Jakten på vilt är en viktig del av vårt naturbruk och det finns ett stort värde i att slå vakt om den. Själv äter jag mycket hellre naturproducerat viltkött än köper fabricerade livsmedel.

Är den nya inriktningen i rovdjurspolitiken i er smak?
- Svar ja. Men om det är en framgångsrik politik i längden får vi se, det ska utvärderas till 2012.

En del säger att politikerna sitter i knät på jägarna och att ni har lobbat er fram till den nya politiken. Är det så?
- Om jag vore politiker skulle jag bli väldigt irriterad av den åsikten. Man får inte glömma bort att en stor majoritet i riksdagen röstade för vargjakten. Men självklart är vi är en intresseorganisation som ger uttryck för våra åsikter som alla andra.

Är jakt mer omstritt i dag, tycker du?
- Jag minns att det var massor med liv och heta känslor redan under lodjursjakten på 1980-talet. Men vargen har helt klart en speciell ställning, vilket ledde fram till debatten i år.

Har ni dragit några lärdomar av den heta vargdebatten?
- Jag tror att debatten kommer att bli mer saklig till nästa år, utan en massmedial pajkastning som inte gynnar någon. Vi har pratat informellt med bland annat Svenska Rovdjursföreningen om att sätta oss ner och diskutera vad som gått fel, och vad vi kan göra bättre.

Vilka misstag begicks av jägarna som kan undvikas till 2011?
- Vi ska träna våra jägare bättre. Det var för många skadeskjutningar och koordineringen mellan jaktlagen kan förbättras. I Värmland användes ett effektivt sms-system för att förhindra överskjutningar av kvoten. Beslutsprocessen som ledde fram till årets jakt gick lite för fort, det fanns en tidsbrist i detta.

Ni vill se ett ökat regionalt inflytande över rovdjurspolitiken. Varför då?
- Besluten ska fattas så nära människor som möjligt för att öka acceptansen hos lokalbefolkningen. Man får inte bortse från stad-glesbygdsdimension här, det är en helt annan sak att själv leva nära inpå rovdjuren. Många upplever det till exempel som obehagligt att skicka iväg sina barn till skolan i vargtäta områden.

Men är den rädslan verkligen befogad? I Sverige finns det ju knappt några dokumenterade fall av vargangrepp.
- Det har förekommit globalt sett att vargar dödat människor. Men oavsett om risken är liten kan man inte negligera rädslan. Rädsla är aldrig rationell, människor är flygrädda trots att risken för en flygolycka är mycket mindre än när man sätter sig i bilen. Men det viktigaste argumentet för jakten är ändå de stora skador som vargen orsakar, ekonomiskt och känslomässigt.

Bilden av jägarna som skjutglada machotyper, finns det något fog för den?
- Nej, inte alls. I dag har vi 13 000 kvinnliga medlemmar och antalet ökar hela tiden. Svenska jägare är väldigt ansvarsfulla i en internationell jämförelse, men vi kan bli ännu bättre genom fortsatt utbildning.