Åsa Witkowski är enhetschef på Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK), ett kunskaps- och resurscentrum vid Uppsala universitet som även driver stödtelefonen Kvinnofridslinjen. Hon säger att det finns tydliga rutiner för hur olika instanser ska bemöta den som har utsatts för våldtäkt.
– Hjälpen som går att få är för det mesta bra. Sjukvården, polisen och ideella organisationer som kvinnojourer vet att de bör tipsa om varandra. Alla som har blivit utsatta för sexuella övergrepp ska erbjudas samtalsstöd.
Att sätta ord på det man har varit med om är en viktig del i läkningsprocessen. Ändå är det många som varken polisanmäler eller söker vård. Bara omkring tio procent av alla sexualbrott polisanmäls, enligt BRÅ: s Nationella Trygghetsundersökning (NTU). En trolig orsak är enligt Åsa Witkowski att våldtäkt kan skapa skuld och skam hos den drabbade.
– Många känner att det var de själva som var på fel plats vid fel tillfälle.
Ju mer man klandrar sig själv, desto svårare brukar det vara att polisanmäla. Generellt ligger det ofta närmare tillhands att anmäla en överfallsvåldtäkt än ett övergrepp som gjorts av en bekant person.
– Blir man våldtagen av någon man känner är det vanligare att lasta sig själv, säger Åsa Witkowski.
Det finns en felaktig föreställning om att man måste polisanmäla och söka vård direkt. Åsa Witkowski påpekar att det inte är för sent om man inte har orkat i det mest akuta skedet.
– Man kan komma senare också, men ju tidigare man söker vård efter ett övergrepp desto bättre. Förutom det medicinska omhändertagandet kan sjukvården ta prover som kan användas som bevis i en eventuell rättegång, säger Åsa Witkowski.
Hon tillägger att det också finns stödtelefoner dit man kan ringa anonymt. Däribland den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen som drivs av NCK och har öppet dygnet runt.
För att det stora mörkertalet ska minska menar Åsa Witkowski att debatten om hur samhället ser på våldtäkter måste lyftas. Allmänheten bör ha kunskap om vart man kan vända sig efter en våldtäkt.
– Det är bra att någon i närheten vet vart den ska hänvisa en person som har blivit utsatt.