SIGNERAT MARIA RIPENBERG
Men Carl Philip är ingen sagofigur och de kungligas liv ingen dokusåpa. Verkligheten överträffar dock dikten. Kungafamiljen har inte samma lagliga demokratiska rättigheter som andra svenskar.
Detta utanförskap är noga reglerat i lag. Successionsordningen sätter sig över andra fri- och rättigheter. Förutom att kungafamiljen inte omfattas av religionsfriheten, så förväntas dess medlemmar fördöma muslimer. Jo, det är sant. Om till exempel Carl Philip, nummer 3 i tronföljdsordningen, inte bekänner sig till ”den rena evangeliska läran” så som den förklaras i ”den Augsburgska bekännelsen”, blir han utesluten ur successionsrätten. I den Augsburgska bekännelsen (från 1531) står det nämligen så här: ”De (bekännelsens kyrkor) fördömer alla kätterier som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna ... likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika.”
Jag vet inte om prinsessan Estelle har kompisar vars familjer är muslimer. Men det känns inte okej att vår grundlag tvingar in henne i denna medeltida tvångströja. Om Estelle blir kär i en muslim och vill gifta sig med henne eller honom, så kan hon alltså inte bli drottning i Sverige? Successionsordningen omyndigförklarar dessutom vuxna kungabarn när det gäller val av partner. Carl Philip, till exempel, måste ha pappas samtycke innan han bokade tid för bröllop med Sofia Hellqvist. Älvdalsdottern blev godkänd. Men tänk så förödande det vore, om kungen och drottningen skulle ogilla föremålet för sitt vuxna barns kärlek och försöka inhibera eller villkora alliansen...
Ett argument mot monarkin är alltså att den inte är ”för Sverige i tiden” – kung Carl XVI Gustafs valspråk. Den är förlegad. Men huvudargumentet är själva successionen – att födas in i ett krävande yrke. En statschef borde väljas/avsättas på grundval av meriter, kompetens och gärningar, även om hens roll mest är symbolisk.
Då slipper man också ”sagobröllop”. Presidentbarns val av livspartner och religion är deras ensak – och eventuella bröllop är inte statsangelägenheter som belastar skattebetalarna.
Hovet har i flera år begärt höjning av apanaget. I fjol fick man nästan 127 miljoner kronor av staten. 2013 blev ju dyrt. Då hölls nämligen prinsessbröllop. På grund av successionen är sådana alltid statsangelägenheter och utländska statschefer och kungligheter må närvara.
Nu är det alltså dags igen. Och då tar även SVT på spenderbyxorna – man har inte ens försökt få sin bröllopsbevakning att gå ihop ekonomiskt. Trots att svenska folkets stöd för monarkin minskat i åratal utropas ”Bröllopsvecka”. SVT tänker följa brudparet ”hela vägen till tårtan”.
SVT-sagan tycks kunna tappa balansen. Monarki är nämligen kontroversiellt.