Moderata undanflykter
Utrikesminister Carl Bildt säger, tillbakalutat, att ju inget ännu har skett med försvaret. Det är ju först mot slutet av året som regeringen ska lägga fram sitt förslag till inriktning av försvarspolitiken.
Men problemet är ju, och det har Bildt rimligen uppfattat även om han som vanligt mest varit utomlands, att försvaret med brutalt kort varsel ställts inför brutalt omfattande sparkrav för att hantera ännu ett s k "svart hål" av underskott i miljardklassen. På några fattiga veckor, så löd den order som det verkar som om ingen riktigt längre vill stå för, skulle försvaret presentera besparingsförslag som täckte detta underskott.
Få bestrider att det under många år funnits brister i försvarets sätt att hantera ekonomin. Men det är fel att lägga hela skulden där. Från den politiska sidan har det funnits en stark benägenhet att försöka pressa in mer försvar än vad anslagen räcker till.
Därav denna obalans. Nu har besparingar och neddragningar pågått så länge att det egentligen bara finns riktigt svåra och obehagliga åtgärder kvar att ta till. Lägga ner hela vapenslag, som luftvärnet. Och/eller lägga ner en av fyra återstående flygflottiljer (och dessutom dra ner på flygtiden för de piloter som blir kvar). Plus en hel del annat.
Omställningen från förrådsställt invasionsförsvar till operativt insatsförsvar är också långt i från gratis. Brister i materielförsörjningen som under många socialdemokratiska regeringsår kunde döljas i förråden ställs nu på sin spets - när det handlar om att svensk trupp ska göra insatser i skarpa lägen i Afghanistan och Tchad.
Till sist blir frågan om Sverige är berett att ta sin del av ansvaret för försvaret av Europas frihet och demokrati. Eller är tanken att vi än en gång, om det värsta händer, ska slåss till sista finländare, polack och amerikan?
Moderatledningen har åtskilligt att fundera över efter att på så kort tid förskingrat så mycket av sitt partis försvarspolitiska trovärdighet.
Så jobbar vi med nyheter