Mobilen - en trådlös navelsträng

Marie Carlsson, barnpsykolog, vill visa på de problem som användningen av mobiltelefoner skapar för barn.
– Mobilen gör dem osjälvständiga. De ringer hem i stället för att lösa problemen själva.
Vi vuxna gullar med våra mobiler som om de vore bebisar. Ändå blir vi förvånade när våra barn vill ha en egen fast de inte fyllt sju. Och innan vi hunnit säga stopp och belägg så har någon i klassen fått en egen mobil, och snart får vi höra att ”alla andra” har en. Det är förstås en överdrift, för enligt siffror från Medierådet så har ”bara” 20 procent av alla 5–9-åringar en egen mobil.
– Men en åttaåring behöver ingen mobil. Det är först när de slutat fritids som det finns någon anledning att de ska ha en egen telefon, säger barnpsykologen Marie Carlsson.

För henne är det främsta argumentet inte att en mobil är dyr eller onödig, utan att den är dålig för barnets utveckling.
– Barn behöver lära sig lösa problem och konflikter själva. Det är utvecklande och ger självförtroendet en kick. Får de en mobil kommer de i stället att ringa mamma och pappa och be om hjälp.
Mobilen blir helt enkelt en trådlös navelsträng till föräldrarna som gör barnen osjälvständiga.
Det här låter som vettiga synpunkter, men inte som argument som biter på en smart sjuåring som bestämt sig för att bli mobiltelefonägare. Marie Carlsson menar att vi vuxna måste besluta oss för vad vi tycker innan vi får frågan och sedan hålla fast vid
det.
– Föräldrar är så rädda i dag för att säga nej till sina barn. Barn klarar av ett nej.
Vi får helt enkelt stå ut med tjat om mobiler i allmänhet och Iphones i synnerhet. För det senare är något som också är på väg ned i åldrarna.
– Med den kommer de dessutom ut på nätet, vilket inte är bra.
Mobil, var god dröj, är alltså budskapet, men hur länge?
– Jag tycker att man minst ska ha fyllt tio år.

När barnen blir tonåringar tycker Marie Carlsson att mobilen är
väldigt bra på flera sätt, till exempel för att hålla kontakt och för att det kan ge en viss trygghet när du kan nå
dem.
– Det är också ett ”närmandeverktyg”. Om du och din tonåring har bråkat kan ett sms från dig vara ett bra sätt att närma dig ditt barn. Jag tycker också att man som förälder främst ska skicka sms och inte ringa och tränga sig på sina tonåringar.