Smidigt sätter han sig på huk, fäller ner glasögonen på hakan och drar handen över en ljusgrön mossbädd. Tomas Hallingbäck är botanist vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och medförfattare till Nationalnyckelns senaste volym om Bladmossor. På frågan om han bara är specialiserad på mossor replikerar han snabbt att det minsann inte är så bara.
– Mossor berättar mer om vår natur än vad man kan tro. För ett ovant öga ser nog den här plätten ut att bestå av en enda sorts mossa, men om man tittar närmare finns här tre eller fyra olika arter. Om det sker förändringar i miljön kan man se att vissa mossor försvinner medan andra trivs bättre. På så vis fungerar mossor som indikator för olika förändringar i naturen, säger Tomas Hallingbäck.
För hans del betydde starten av det Svenska artprojektet att han fick möjlighet att sammanfatta många års erfarenhet, samt att han blev en del av arbetet med att systematiskt gå igenom Sveriges alla mossarter och presentera dem i bokform.
Han menar att mossböckerna i Nationalnyckeln varit väldigt uppskattade och sålt över hela världen.
Men i skogen bär Tomas Hallingbäck inte med sig tunga böcker i onödan. Med en van rörelse plockar han upp små bitar av mossan och jämför dem med bilder som han har sparat i sin mobiltelefon.
– Jag brukar alltid ha med mig mobilen för att kunna titta på referenser, säger Tomas Hallingbäck och lägger telefonen på den mjuka mossan.
Ännu finns Svenska artprojektets kartläggning av växt- och djurarter endast i bokform, men snart ska informationen göras tillgänglig via internet. Enligt de riktlinjer som alliansregeringen fastställde 2013 ska bokprojektet Nationalnyckeln läggas ner och ersättas med en digital plattform.
Ett stenkast från den lilla skog i Ultuna där Tomas Hallingbäck visar olika sorters mossor ligger ett rödmålat trähus. Här, strax söder om Uppsala, arbetar majoriteten av de anställda inom Svenska artprojektet – en statlig satsning av sällan skådat slag.
En uppstoppad Brunbjörn vakar i entrén och strax ovanför dess rygg utkämpar två örnar en spektakulär närstrid. Genom en kontorsdörr på glänt letar sig inspelade fågelläten ut och sprider sig i huset.
I en monter står de senaste delarna av Nationalnyckeln, bokverket som blivit känt för genomarbetade texter och vackra illustrationer av mer eller mindre kända organismer.
Svenska artprojektets tillblivelse är en historia i sig. Företrädare för Artdatabanken vid SLU valde att vända sig direkt till dåtidens politiska beslutsfattare istället för att gå den mer etablerade vägen via universitetet. Efter budgetförhandlingar avsattes pengar till Svenska artprojektet direkt i den statsbudget som de rödgröna partierna presenterades 2001. Detta blev startskottet för den största inventeringen av flercelliga organismer sedan Linnés dagar. Målet var att dokumentera och kartlägga rikets alla växter, svampar och djur, samt att publicera dessa i en populärvetenskaplig bokserie.
– Vi var förstås väldigt glada när vi fick gehör hos regeringen. Det behövdes en inventering för att kartlägga den biologiska mångfalden och forskning för att bestämma den taxonomiskt. Dessutom var kunskapsnivån hos allmänheten skrämmande låg och många talade om en växande biologisk analfabetism, säger Torleif Ingelög, dåvarande chef vid Artdatabanken.
Satsningen på Svenska artprojektet och Nationalnyckeln saknar jämförelse i svensk historia. Ambitionen var att ge ut cirka hundra volymer och täcka in en majoritet av rikets cirka 60 000 olika arter under en tjugoårsperiod. Ett svindlande projekt som skulle kräva enorma resurser. Under de första tolv åren har projektet tilldelats 495 miljoner kronor i statliga medel. För att sätta den siffran i perspektiv kan det nämnas att Nationalencyklopedin startades 1985 med ett statligt lån på 17 miljoner kronor.
Men målsättningen för artprojektet visade sig svår att leva upp till. Planerade 100 volymer på tjugo år blev endast 17 på tolv år. Efter en utredning beslutade regeringen 2013 att sänka anslaget från 45 till 35 miljoner kronor per år och ge projektet nya riktlinjer. Nationalnyckeln skulle läggas ner och en “helt ny form av digitalt tillgänglig kunskapsbas” skulle skapas.
– Utredarna menade att bokutgivningen släpade efter och att man inte lyckats nå ut till allmänheten i önskad grad, säger Lars Espeby, handläggare i frågor om biologisk mångfald vid Landsbygdsdepartementet.
Utredningen pekade på att Svenska artprojektets mål var för otydliga. Dels hade man Nationalnyckeln, vars främsta roll är att tillgängliggöra redan befintlig kunskap för allmänheten, dels hade man de vetenskapliga delarna vars syfte är att kartlägga dåligt kända arter. För att effektivisera projektet föreslog utredningen att folkbildningstanken skulle överges.
– Arbetet skulle istället fokuseras på den vetenskapliga delen och publikationer riktas mot experter. Information till allmänheten kan framställas i samarbete med andra aktörer, säger Lars Espeby.
Den nya satsningen blir alltså inte en digital version av Nationalnyckeln, utan ett helt nytt projekt med andra ambitioner än bokverket. Satsningen kommer därför att få ett nytt namn och bokverket Nationalnyckeln går i graven.
Ulf Gärdenfors, som är vetenskaplig ledare vid Artdatabanken och en av initiativtagarna till Svenska artprojektet, menar att idén om att förse allmänheten med kunskap om biologiskt mångfald var viktigt i projektets inledning, men att man nu försöker blicka framåt.
– Regeringen har sagt att publikationer i första hand ska riktas mot forskare och naturvårdare. Därför kommer vi inte arbeta i samma utsträckning med att göra texter och bilder lika lättförståeliga. Men jag hoppas att även en intresserad allmänhet kommer att ha nytta av den nya digitala publiceringen, säger Ulf Gärdenfors.
I Ultuna skissar man nu på en digital lösning. Under tiden fortskrider en stor del av arbetet på samma vis som förut.
I ett nedsläckt rum sitter fotografen Christopher Reisborg i det blåa skenet från mikroskop och datorskärmar. Han är en av de fotografer som arbetat med att illustrera Nationalnyckeln. Denna gråmulna torsdag har han precis upptäckt att sporerna från en väldigt liten svamp saknar den sporspringa som tidigare litteratur beskriver.
– Kanske har någon forskare för länge sedan sett fel, varpå felet har fortplantat sig i litteraturen. Det måste redas ut, så nu skickar vi bilderna till författaren, en svampforskare i Norge, säger Christopher Reisborg.
Det är inte första gången som projektet råkat på brister i befintlig litteratur. Under artprojektets gång har också många helt nya upptäckter gjorts.
– Forskningsresultaten har varit bättre än vad vi vågat drömma om. Hittills har vi funnit 2 800 arter som tidigare varit okända i Sverige varav 900 arter är helt nya för hela forskarvärlden, säger Ulf Gärdenfors på Artdatabanken.
Och visst har både forskning och böcker fått stor uppskattning. Den första volymen av Nationalnyckeln, som avhandlade Dagfjärilar, belönades 2005 med stora Publishingpriset och nominerades till Augustpriset.
Men projektet har också fått utstå negativ kritik. En av de flitigaste kritikerna är Lars Christersson, tidigare professor vid SLU.
– Det är för väl att de äntligen lägger ner Nationalnyckeln. Nog finns det många märkligheter som kan döljas under universitetets täckmantel, men Nationalnyckeln är nog det stolligaste jag upplevt under mina 35 år vid SLU. Att satsa en miljard kronor för att ge ut ett otympligt bokverk i vår dataålder förefaller mig vara en grov felprioritering.
Men initiativtagarna till artprojektet har en annan bild. Torleif Ingelög som var chef vid Artdatabanken fram till 2007 ångrar inte att man prioriterade bokutgivning.
– Vår ambition var att påbörja en digital produktion så snart bokutgivningen hade kommit igång ordentligt. Jag tycker att det var en riktig prioritering. Böcker är något alldeles speciellt och enastående som får stor genomslagskraft. Sen ska man komma ihåg att även en digital satsning är väldigt kostsam då den kräver underhåll och uppdateringar. Jag tror inte att det blir billigare än böcker, säger Torleif Ingelög.
Bland de som i dag är involverade i projektet verkar det finnas en ambivalens när det kommer till skiftet från bok till digitalisering. De flesta uttrycker sorg över att förlora Nationalnyckeln, samtidigt betonar många även fördelar med en digital form.
Cecilia Nordström, som är marknadsförare vid Artdatabanken och ansvarig för den digitala satsningen menar att nedläggningen av Nationalnyckeln skapat oro bland de anställda, men att inspirationen åter vaknat till liv när man presenterat skisser på den digitala plattformen.
– Det kommer att bli en webbplats som är fritt tillgänglig för alla. Eftersom den kan uppdateras kontinuerligt kommer den att vara mer flexibel, vilket möjliggör publicering även om en grupp ännu inte är kartlagd till hundra procent, säger Cecilia Nordström.
Hon menar vidare att man hoppas kunna skapa en sida som allmänheten kan få nytta av, även om experter blir den främsta målgruppen.
– Är man någorlunda intresserad av biologi så tror jag att man kommer finna den nya webbsidan användbar, även om text och bild kanske inte kommer att vara lika genomarbetad som i Nationalnyckeln, säger Cecilia Nordström.
Även Artur Larsson som varit redaktör och projektledare för den senaste volymen av Nationalnyckeln menar att det finns vissa fördelar med den digitala formen.
– Med en bok är man mer styrd när det gäller vad man ska titta på för att komma rätt. I en digital form kan man tänka sig att man kan börja med något väldigt enkelt, till exempel färgen på en växt eller djur för att sedan gå vidare tills man har bestämt vilken art det är.
Men även om viljan att arbeta mot en digital plattform har vuxit kvarstår frågan om Artdatabanken har den kompetens och organisation som krävs för att ställa om till en digital publicering. Organisationen har genom åren kritiserats och beskrivits som bristfällig.
Tora Stenbeck arbetade som marknadsassistent på Artdatabanken fram till 2007 och var med i lanseringen av Nationalnyckeln. Hon menar att det fanns god kompetens inom det vetenskapliga arbetet, men att organisationen inte klarade av att få ut boken till allmänheten.
– Jag skulle inte ens genomföra ett 50-årskalas med den organisationen. Böckerna som gjordes är ju fantastiska, men när det kom till marknadsföring och distribution tog man inte in den kompetens som behövdes.
Tora Stenbeck har ingen inblick i dagens organisation, men hoppas att Artdatabanken inte upprepar sina misstag när de utveckla en digital publicering.
Den nuvarande chefen för Artdatabanken Lena Sundin Rådström menar att det redan finns kompetens för en digital publicering inom projektet, men att man också får utbilda befintlig personal och nyanställa i mån av behov.
– En bok och en webbtjänst har väldigt olika distributionssätt. Vi har länge arbetat med hantering av databaser och har redan anställda webbredaktörer, så jag tror inte att det ska vara något större problem att ta fram en fungerande digital plattform. Dessutom har vi skickat ut en enkät till våra användare för att få in deras behov, säger Lena Sundin Rådström.
Hon tillägger att man jobbar efter regeringens senaste riktlinjer och i enlighet med dem har skiftat målgrupp från allmänhet till den professionella och ideella naturvården.
Men samtidigt som den här artikeln skrivs håller en ny regering på att installeras. Kan det leda till att projektet på nytt får nya riktlinjer?
Miljöpartiets pressekreterare Hanne Simonssen svarar på frågan via e-post: ”Miljöpartiet har varit kritiska till neddragningen och de nya riktlinjerna. I höstas föreslog vi en satsning på 15 miljoner kronor till Svenska artprojektet. Vad den nya regeringen kommer att göra i just denna fråga är än så länge tidigt att uttala sig om.”