En kollega orkar inte med sina arbetsuppgifter så de andra avlastar, men efter ett tag när de själva får ont i ryggen tar sympatierna slut.
Genom en omorganisation slås flera avdelningar med olika kulturer ihop.
Kolleger har olika åsikter om hur arbetet ska utföras.
Det här är några exempel på tändande gnistor som utlöst mobbning.
Det är vanligt att mobbning får gå för långt innan något görs. Handlingsplaner och policydokument i all ära, men ofta blir de liggande i en mellanchefs bokhylla.
– Det finns en rädsla för det här. Först när det är kaos börjar man ta i det i stället för att börja mycket tidigare, säger Margaretha Strandmark, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet.
Hon leder ett forskningsprojekt som kartlägger mobbning inom kommuner och landsting. Tre arbetsplatser inom vården med stora problem valdes ut som studieobjekt.
– Vi märkte att de ville ha mer kunskap om mobbning så vi föreläste för dem om konflikthantering, kommunikation och skamkänslor, berättar Margaretha Strandmark.
En vanlig åtgärd är att splittra arbetsgruppen för att undvika spänningar och ryktesspridning.
– Det kan behövas, men jag rekommenderar inte det som ensam åtgärd. Man behöver bearbeta det här med de inblandade, annars dyker problemen upp igen, säger Margaretha Strandmark.
Mobbning är upprepade, systematiska, negativa och oetiska handlingar under en längre tid, där en inblandad kommer i underläge.
Det skapar otrivsel och tar tid och energi från verksamheten.
Alla mår dåligt, även mobbaren, medlöparna och de som ser men inte vill lägga sig i.
– Sämst mår den mobbade. Det här ger ett stort lidande och konsekvenser för hälsan. Intervjuer visar att den mobbade ganska fort får psykosomatiska symtom, säger Margaretha Strandmark.
Förutom skuldkänslor och sänkt självkänsla är det vanligt att utsattheten leder till sömnrubbningar, hjärt- och kärlsjukdomar och humörsvängningar.
– Personen blir sorgsen på djupet, känner inte igen sig och tycker inte om sig själv.
Margaretha Strandmark har intervjuat högre chefer, fackrepresentanter och arbetsmiljöansvariga som misstänker mobbning men inte kan sätta fingret på det. De står handfallna.
Arbetsplatser har mycket förebyggande arbetsmiljöarbete men inte riktat direkt mot mobbning, konstaterar hon och efterlyser specifika frågor om mobbning i medarbetarenkäter.
– När mobbning förekommer måste den lyftas upp och benämnas vid dess rätta namn, inte sopas under mattan.
Margaretha Strandmark och hennes forskargrupp har utarbetat en handlingsplan som det blir fritt fram att använda när studien är avslutad kring årsskiftet och publicerad.