Missbruk drabbar barnen värst

Barn och vuxna i familjer som lever med drogmissbruk behöver hjälp snabbt. Det är en av de centrala punkterna i en studie som genomförts på Uppsala universitet.

Universitetshuset

Universitetshuset

Foto: Staffan Claesson

Uppsala2015-07-02 07:05

Projektledaren Elisabet Näsman och forskaren Karin Alexandersson har bedrivit studien i tre år. Arbetet består av intervjuer med barn och föräldrar som lever i familjesituationer med missbruk. Resultaten presenterades på ett seminarium i Almedalen i tisdags.

– Vi har varit särskilt intresserade av hur samhället har reagerat, som skolan, socialtjänsten och berörda myndigheter. Men också på en informell nivå om hur grannar och vänner agerar i dessa situationer, berättar Elisabet Näsman.

Ett tydligt resultat är att barn och föräldrar är ense om att stöd behövs i ett tidigt skede. Vänner, familj och nära måste våga att aktivt ifrågasätta. Människor som är missbrukare vet att det de gör är skadligt, men de försöker att dölja och förneka tills det är uppenbart.

Barnen har också berättat hur de har mått dåligt i skolan, men att de inte har blivit sedda, berättar Elisabet Näsman.

– När problemen väl kommer fram har det gått lång tid och riskerna är stora att barnen själva har utvecklat ett missbruk eller psykisk ohälsa.

Elisabet Näsman förklarar att ifall endast en förälder missbrukar eller om föräldrarna är skilda anses stödbehovet inte alltid vara lika stort, men så är inte fallet.

– Samhället är noga med att barn ska vara i kontakt med båda föräldrarna. När du söker kontakt med föräldern som har missbruk kan en oerhörd stress uppstå. Du vet inte om personen är nykter, och ifall barnen ska stanna hos den föräldern, kommer den att fortsätta vara nykter under vistelsen? Barn är empatiska och vill inte skvallra, dels av moral men också för att skydda sina föräldrar.

Hon vill se ett tajtare samarbete mellan socialtjänsten och psykiatrin, men menar framför allt att skolan har ett ansvar. Ett förslag är att lärare och elevvård ska få bättre utbildning om ämnet, samt ett tydligare uppdrag för att tidigt kunna se tecknen.

– Många upplever det som besvärligt och drar sig för att anmäla sin oro till socialtjänsten på grund av brist på kunskap. Men i studien såg vi skolans roll som så central att vi har startat ett nytt projekt om hur man ska arbeta för att i ett tidigt stadium kunna identifiera och hjälpa barnen.

Studien har genererat ett stort material av intervjuer som Elisabet Näsman och Karin Alexandersson planerar att fortsätta arbeta med. En bok är planerad att släppas nästa år.

Hur är studien gjord?

Genomförd av forskarna Elisabet Näsman och Karin Alexandersson.

21 föräldrar och 30 barn mellan 6-19 år deltog.

Studien är unik eftersom det är ovanligt med att så unga barn intervjuas.

De medverkande är alla från Upplands län.

Arbetet är genomfört med stöd från Folkhälsomyndigheten och i samverkan med Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting (SKL).

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!