– Jag har vandrat mycket i Gamla Uppsala, och sprungit i löpspåret. Men det var inte förrän förra året jag besökte kullarna och museet för första gången. Det var då jag insåg att jag ville göra en serie om det här. Det finns mycket utrymme för egna tolkningar om platsen. Man har ju fastställt att det har varit ett kulturellt och religiöst centrum, men man vet inte exakt hur eller när, säger hon.
Efter gymnasiet pluggade Mirelle Eriksson serie- och bildberättande, men hon var mest intresserad av illustration och det var först när hon började jobba med kompisen Olov Redmalm, som gör serien ”Wayfar”, som serieintresset vaknade.
Idén om ett blot i Gamla Uppsala under vikingatiden vann tävlingen och priset var att göra en serie för årets programblad. Den kom att kretsa kring asatro och innehålla både trehövdade korpar och vandrande lik.
– Det är svårt att prata om varför man är intresserad av något. Men jag är intresserad av hur vi behandlar döden och hur vi har gjort det i olika tider. Just nu är döden ganska tabubelagd. Man vill inte prata om den. Förut var den en del av vardagen. I Mexiko har man till exempel en festival för de döda.