Minnet - sämre än vi tror
Egentligen minns vi inte så mycket som vi tror. Många av våra minnen är i själva verket fantasier och gissningar. Men starka känslor, dofter och smaker kan hjälpa oss att minnas en händelse bättre och lite mer exakt.
Sofia Sunneman från Uppsala minns ofta med lukter och dofter.
Foto: Tor Johnsson
När det gäller långtidsminnet, minns vi bäst de händelser och situationer som vi kan koppla till oss själva. Och ju mer en händelse eller situation påverkat oss känslomässigt, desto starkare minns vi den.
- När vi blir känslomässigt berörda reagerar kroppen fysiskt, till exempel om man blir rädd eller glad. Om kroppen reagerar mycket minns man mer, men om kroppen reagerar svagare, som när man till exempel tagit betablockerare, minns man inte lika bra, säger Mats Fredriksson.
Men alltför starka känslor är inte heller bra för minnesbehållningen. Vid traumatiska upplevelser, som vid brott, kan man få minnesförlust för själva händelsen. Man skjuter bort händelsen för att kroppen ska slippa konfronteras med stressen den orsakar.
Något många minns är var de befann sig och vad de gjorde när de fick beskedet om 9/11-attackerna eller när Palme blev mördad.
- Det kan ha att göra med att de händelserna är kopplade till starka känslor, men det kan också vara så att man har pratat mycket om vad man gjorde då. Man har satt ord på det strax efter och många gånger efter det, säger Mats Dahl minnesforskare vid högskolan i Kristianstad.
De flesta av oss har minnen från femårsåldern. En del, och då oftare kvinnor än män, har minnen från en ålder av tre år och två månader.
- Ett fåtal av oss har även minnen från tvåårsåldern, men då handlar det oftast om starka upplevelser, till exempel ett dödsfall i familjen. Många av de tidiga barndomsminnen vi bär på är dock ofta konstruerade av något vi sett bilder på eller fått berättat för oss, säger Monica Bredefeldt Öhman, minnesforskare vid Lunds universitet.
När det gäller självbiografiska minnen, alltså minnen som handlar om oss själva, är minnena starkast och flest från perioden när man var mellan 10 och 30 år. Puckeln är vid 20-25 år, därifrån finns flest minnen. Detta har visats i flera undersökningar i olika länder och bland olika kulturer.
- Om man frågar en äldre person vilken musik eller bok de minns mest så är det alltid någon från dessa år. Det beror troligtvis på att hjärnan är mest receptiv under de här åren, säger Monica Bredefeldt Öhman.
Ju fler av våra sinnen som deltar i minnesprocessen, desto bättre minns vi. Forskning har visat att dofter och smaker har en förmåga att framkalla särskilt klara och starka minnesbilder, precis som i Marcel Prousts roman, På spaning efter den tid som flytt, där huvudpersonen förflyttas i minnet och tanken till sin barndoms somrar när han doppar en madeleinekaka i lindblomste.
- Även bilder ger bra stöd till minnet. Om man vill närma sig ett minne, fundera på vilka dofter och smaker som fanns där, hur såg det ut på platsen och vilka känslor fanns med i situationen. En del minnen som verkar vara spårlöst försvunna går att plocka fram om man rör vid sådana ledtrådar, säger Georg Stenberg, professor i psykologi vid högskolan i Kristianstad.
Olika typer av minnen är olika ålderskänsliga. Närminnet, alltså minnet av vad vi till exempel åt till frukost igår, är på topp i 20-årsåldern och blir sedan sakta sämre. Kunskapsminnet däremot, där vi lagrar allmänna fakta såsom Europas huvudstäder, är på topp mellan 55 och 65. Sedan ligger det på en hög, jämn nivå till 85-årsåldern då det börjar försämras.
Det finns olika minnestekniker att ta till om man vill memorera något särskilt. Den mest kända är locimetoden från antikens grekland. De antika författarna hävdar att all minneskonst vilar på platser och bilder och den som vill memorera till exempel en lång monolog eller en inköpslista bör för sin inre syn se ett stort tomt hus med många olika rum. I varje rum placerar man sedan en bild som i tur och ordning påminner om de olika delarna av talet eller listan.
Om man använder sig av liknande minnestekniker kan man med lite övning närma sig Idriz Zogajs minnesnivå. Han är svensk mästare i minne och behöver aldrig skriva inköpslistor eller lappar med telefonnummer. Allt lagrar han i huvudet.
- Jag kan på en timme lära in i vilken ordning korten kommer i fyra kortlekar. Och på fem minuter kan jag lära in 150 siffror. Det handlar om träning och koncentrationsförmåga. Alla kan träna upp sitt minne, säger Idriz Zogaj
Tre röster om minnet
Robin Keller, 37 år, skådespelare, Uppsala Stadsteater.
- Jag tror att jag har ett väldigt bra minne. Jag skulle kunna säga vilken färg det är på dörrmattan hos alla jag någonsin har varit hemma hos. Och vilka skor en person hade sist vi träffades, även om det var tio år sedan vi sågs. Men jag har slutat berätta att jag minns sådana konstiga saker. Folk tycker att man är knäpp.
Robin Keller glömmer sällan sina repliker när han står på scenen. Men om det händer tar han ett djupt andetag, går in i handlingen och återskapar händelseförloppet i hjärnan.
- När jag kommer in i handlingen kommer också orden, säger han.
Kvällen innan rep brukar han sitta och nöta in två meningar i taget. Om det är en lång monolog delar han upp den i stycken i huvudet. Styckena har olika färger som kan betyda olika sinnesstämningar.
Ett av Robin Kellers första minnen är när han lärde sig cykla.
- Då var jag tre-fyra år. Jag minns precis känslan av att cykla barfota och råka få in tårna i ekrarna. Jag slog mig ofta som barn och jag har också många tidiga minnen från sjukhusmiljöer.
Sara Gröndahl, 29 år, språklärare på Fyrisskolan i Uppsala.
Vid terminsstart kan Sara Gröndal ha över 130 nya namn att lära in.
- Då brukar jag sitta med klasslistan framför mig och ställa frågor till eleverna och titta på deras ansikten och nöta in. Sedan repeterar jag namnen för mig själv och tänker på deras hårfärg och så vidare, berättar hon.
Ibland tycker hon att hon problem med korttidsminnet ibland, särskilt under stress. Då brukar hon skriva lappar till mig själv så att hon ska komma ihåg att till exempel ta med sig pennor till lektionssalen
Sara Gröndal har minnen från tvåårsåldern. Att hon har så tidiga minnen tror hon är kopplat till hennes tidiga språkutveckling.
- Jag var på Öland hos min farmor och farfar. Jag minns hur kalvarna sprang och jag minns en bilresa med min farmor. Hon hade på sig en sådan där plasthuva som skydd för regnet.
Det här är hennes tidigaste minne och även hennes favoritminne.
- Det minnet är så positivt, den närheten under bilresan med någon jag tyckte så mycket om. Min farmor dog sedan när jag var tio år, säger hon.
Sofia Sunnerman, 21 år, servitris på Restaurang Biztron i Uppsala.
- Jag minns mycket i dofter och kommer ofta ihåg en händelse när jag känner doften av ett visst vin eller mat, säger Sofia Sunnerman.
Hon berättar att hon alltid har varit matglad och associerar många händelser med mat. Ett barndomsminne hon tycker mycket om är till exempel när hon var fem år och grillade majskolvar med sin familj.
Sofia Sunnerman tycker att det är fascinerande hur mycket man faktiskt kan minnas om man bara vill och om man använder sig av minnestekniker. Själv tränar hon ständigt minnet i sitt jobb. Hon kan ta upp beställningar från ett bord med sex personer utan att använda papper och penna.
- Jag brukar associera beställningarna till personerna. "Där sitter en lax" till exempel. Sedan har jag ett rutnät i huvudet. Om det är sex stolar runt ett bord så är det sex rutor och så fyller jag i "ett glas rött vin i tredje rutan uppifrån", säger hon.
Hon märker ibland att minnet blir sämre vid hög stress.
- Då är det lätt att överskatta minnesförmågan. När man tar beställningarna vid bordet tror man att man ska minnas men sedan när man gått därifrån är det alldeles svart.
Så jobbar vi med nyheter