Minnenas dag för Ying och Ove

Nu bor de sedan elva månader i en lägenhet i Valsta. Det är mest Ove som pratar, Ying kan lite engelska sedan förut och går nu på Svenska för invandrare.
Det började våren 2008 då Ove Ravas kompis Håkan med föräldrar skulle åka och hälsa på hans kinesiska frus släkt. Då hakade Ove på, han hade aldrig varit i Kina förut.
Fruns kusin Ying Zhou blev hans guide i Nanning, en miljonstad med subtropiskt klimat, 20 mil från Vietnam.
– Nanning kallas Den gröna staden. Var man än går ser man trädgårdsarbetare i rishattar och orange västar, berättar Ove.

Ying Zhou gjorde också intryck: ”Intressant flicka”. Så Ove åkte tillbaka själv, samma höst. De gjorde utflykter till Guilin, som liksom Nanning ligger i Guanxi-området, och till Da xin pu bu, på engelska Detian waterfall, ett berömt vattenfall. Där råkade Ove kliva över den omarkerade gränsen till Vietnam, lyckligtvis bad inga vakter om att få se visum.
I december kom Ying Zhou till Sverige och stannade till mitten av januari 2009. De förlovade sig på nyårsafton och började jobba ihop pengar för bröllopet. Ove arbetar i Pressbyrån på Arlanda, Ying skötte kassa och bokföring på ett kontor och hade en en bra lön, cirka 3 000 kronor i månaden.

Så kom den stora dagen, 26 juni 2009. Äktenskapsformaliteterna gick fort, bröllopstraditionerna var en annan femma. Som brudgum skulle Ove hämta bruden i hennes hem, och för att få komma in svara på frågor. Nå, det gick att muta sig in, med pengar i röda kuvert. Sjunga en kärlekssång på svenska? Det fick bli Teddybjörnen Fredriksson.
Brudens gömda skor skulle hittas, sedan kunde hon bäras ut. Ying Zhous chef hade lånat en Cadillac, blomstersmyckad liksom ett par andra bilar i kortegen. I en vacker park blev Ying och Ove fotograferade, både i västerländsk dress – Ying fick låna en lång vit brudklänning – och kinesiska, festkläder i broderat rött siden med fantastiska huvudbonader till.
Ombyte på hotellet, sedan till festlokalen för att dela ut cigaretter och godis till gästerna. När brudparet sedan steg upp på podiet ljöd musik, det kastades serpentiner och smälldes ballonger. De bugade, åt mamma och pappa och gästerna och åt varandra.
– Och åt himlen, och åt jorden, förklarar Ying genom att peka uppåt och nedåt.

Efter skålande i armkrok, champagne till gästerna och den obligatoriska kyssen – Ove tog i lite extra för att skoja till det – skars tårtan men den åts inte. Så 15 minuter för mat, sedan ombyte till röda bröllopskläder.
Nu skulle de gå runt till alla bord för en teceremoni, få små röda kuvert med sedlar av alla gäster och skåla i risbrännvin. 56-procentig. Ying drack vatten och efter 5–6 skålar sade hon till om att Ove också skulle få det.
Bröllopet var litet efter kinesiska mått, 17 bord med tio gäster vid varje. Fem var utlänningar förutom Ove: hans syster och så fyra kompisar som kom med buss från Hanoi, via Thailand och Laos.
Efter bland annat en resa till Xian, där ett stort buddhatempel finns och den kejserliga armén av terrakottafigurer, var det bråttom till Sverige. De måste ordna personnummer åt Ying så att hon kunde söka in på SFI.

Bröllopsdagen firar de kanske med att gå ut och äta, men inte Kinamat – Ying Zhou skakar ogillande på huvudet vid tanken på den europeiserade varianten. Midsommarafton skulle de vara på Oves föräldrars lantställe och sedan ta Yings mamma Mu Juan, som är på besök, på en sväng till Helsingfors.
– Vi sparar för att kunna åka till Nanning nästa år, till sommaren, säger Ove Ravas.
Vid det här laget har han förutom ovan nämnda städer sett även Peking och Guangzhou, men han och Ying är ense om att Nanning är vackrast och grönast av dem alla.