Det är en solig morgon när UNT kommer till Trädgårdsgatan. Ovanför entrén sitter fortfarande Stadshotellets skylt, men det var länge sedan en hotellgäst checkade in här och åt middag i trädgården.
Många år har gått sedan militärtjänstgörande Sture Lindmark beställde det billigaste på menyn för att få möjlighet att sitta ner och koppla av vid ett bord. Det var sommaren 1958. I Stockholm pågick fotbolls-VM och i Uppsala var Stadshotellet en anrik institution.
– Det var trevligt att gå hit på sommaren. Min minnesbild är att man hade levande musik. Parklyktorna fanns här då också. Var det fint väder satt man ute i trädgården, annars satt vi inomhus, säger Sture Lindmark intill två stora glasdörrar till den sparsamt renoverade matsalen.
Stadshotellets gamla lokaler sträcker sig runt hörnet av Drottninggatan/Trädgårdsgatan. I slutet av 1800-talet byggdes delar av huset om så att en sluten innergård skapades. Det är där vi står i dag tillsammans med Sture Lindmark.
Han kom från Vetlanda 1958 för att göra lumpen på arméns underofficérskola som då höll till vid Polacksbacken. För honom och lumparkompisarna blev Stadshotellet med tillhörande kafé- och krogverksamhet en vanlig tillflyktsort på permissionerna.
– Kom man till Uppsala som militär så kände man sig lite vid sidan om. Vi fick inte gå på nationerna så därför gick vi till Stadshotellet, Flustret eller Gillet.
I en UNT-artikel hösten 2010 berättade framlidne författaren Gunilla Lindberg om hur det var i kvarteret Trädgårdsgatan/Drottninggatan på 1950-talet. Som tonåring drömde hon om att en dag få sitta i Stadshotellets trädgård, dricka punsch och lyssna till musiken:
– På 1950-talet var Uppsala så tyst och stilla. Och så hörde man plötsligt stråkensemblens musik tränga ut på Drottninggatan...
För Sture Lindmark som hade två kronor i dagsersättning från det militära var det lågbudget som gällde; en ostsmörgås och öl så kunde han få sätta sig ner vid ett av kaféborden. Efter lumpen började han läsa på universitetet. Nationslivet tog över och Stadshotellet föll i glömska.
Ett helt yrkesliv senare visar han sin bostad på övervåningen i det gamla Stadshotellet, med innergården nedanför. Stora delar av det gamla hotellet är i dag omvandlat till ett flerbostadshus. Han tycker att innergården är sig lik, och trädgården med tillhörande musikpaviljong finns kvar.
– Det är lite nostalgi över den här platsen.
Platsen är nostalgisk för fler. Nyligen tog han emot en stor studentförening som vandrade runt och mindes tillbaka till tiden då de brukade hålla sina sammankomster här.
En granne till Sture Lindmark berättar att hennes mamma brukade besöka stadshotellet. Vi ringer därför till mamma Eva Diderholm, född 1936, som berättar varför minnet av Stadshotellets trädgård fortfarande är så starkt för henne:
– Det var dit min man tog mig första gången vi träffades. Året var 1955. Vi hade sett Sommarnattens leende på Röda Kvarn och gick till "statt" efteråt. Det glömmer jag aldrig.