"Åhh va äckligt!"
Ropar plötsligt kollegan rakt ut i kontorslandskapet.
Han brukar inte göra väsen av sig så det måste vara allvarligt. Har det krupit in en kackerlacka genom någon springa eller har han råkat på någon av mina försvunna matlådor?
Nej, det visar sig vara bilder på sjuka fötter som dyker upp i hans digitala flöde, och då har han aldrig sökt på medicin som botar fotsvamp. Efterhängsen reklam alltså! Jag, som har lite svårt för andra mäniskors fötter, håller med honom. Äckligt, på många plan.
All den här reklamen är tecknet på att något ständigt bevakar oss. Har jag en gång googlat på en viss typ av sneakers blir jag förföljd av bilder på dem i veckor. Som om en tjatig expedit slår på min axel med en taktpinne och halvsjungande uttalar orden: Köp, köp, köp! Men jag är stark och står emot. Det är ju ganska uppenbart.
Fast den här veckan har vi fått se på andra bullar. Vi vet numera kopplingen mellan att testa sin personlighet och att en av världens största kontinenter styrs av en snubbe som saknar både impulskontroll och samarbetsförmåga. Som om vansinnet vunnit över demokratin.
Det är dataanalysföretaget Cambride Analytica som fått 270 000 amerikanska Facebookanvändare att göra ett personlighetstest. Genom testet, som man sa skulle användas till forskning, fick Analytica tillgång till över 50 miljoner människors personliga uppgifter (de 270 000 plus deras FB-vänner). Alltså en dryg sjättedel av USA:s befolkning. Uppgifterna ska ha använts i presidentvalkampanjen och kan ha hjälpt Donald Trump till makten.
Facebook ska ha känt till insamlandet men nöjt sig med att säga åt dataanalysföretaget som inte brytt sig alls och inte raderat de privata uppgifterna. FB:s marknadsvärde dök med 37 miljarder doller under en natt. Men förståsigpåare menar att Facebook kommer klara sig undan detta, att vi kommer glömma lurendrejeriet. Fast det bestämmer vi ju själva.
Min kollega har rätt. Det är äckligt men det värsta är inte fotsvampen; den är tydlig. Det äckligaste är det osynliga. Facebook är inte gratis - vi betalar med vår förlorade integritet, att vi tvingas ingå i deras kartläggningar och säljas ut. I en intervju säger en av Sveriges Radios chefer att man inte kommer att förändra sina principer för utläggningar av nyheter gentemot Facebook. Om inte public service markerar sitt missnöje mot Facebook - vem gör det då?
Uppenbart finns ingen annan att lita på. Ingen överhet, ingen stat, det enda vi har är FB:s grundare, Mark Zuckerbergs försäkran och löfte om bättring. Jag tror inte på honom och för mig har Facebook svalnat rejält. Jag vill inte ha deras efterhängsna bilder på fötter med fotsvamp och inte ingå i deras kartläggningar. Det känns som om vår relation har krackelerat. Den tillit jag hade är borta och FB får inte längre sällskapa med mig i sängen. Konsumenters missnöje kan drabba alla kommersiella företag.