Alla har inte gått lika långt, men partiet har präglats av en föreställningsvärld där ekonomisk utveckling i sig antas vara ett hot mot biosfären och där sådant som kan bidra till ekonomisk utveckling – arbete, aktieägande, ränta på insatt kapital, handel, ibland också kritiskt vetenskapligt tänkande – setts med misstro.
I antologin Tänk grönt från 2011 beskriver företrädare för Miljöpartiet själva öppet och ärligt dessa drag i partiets världsbild. Det gällande partiprogrammet talar om ett räntefritt samhälle. Och på sina håll inom den gröna rörelsen finns rentav en öppenhet för auktoritära samhällsmodeller, även om det aldrig speglats i faktiska programtexter hos något grönt parti.
Snarare är det attityderna till ekonomi och arbete som gjort Miljöpartiet omöjligt som fullvärdig partner i ett regeringssamarbete. Och det handlar inte om oskyldiga utopier utan om en föreställningsvärld som skulle få allvarliga konsekvenser om den omsattes i verklig politik.
Ekonomisk utveckling åstadkoms av att vår kunskap växer och genom att naturresurser och energi används mer effektivt. Vill man utveckla teknik och resursanvändning så måste man ha en positiv syn på ny kunskap och nytt företagande, med konsekvensen att den som satsar pengar också måste kunna få någon ekonomisk utdelning.
Många av MP:s ledande företrädare har länge insett just detta – också det framgår av antologin Tänk grönt. Partiprogrammet från 2005 ska därför bytas ut, i en intern process som nu avkastat ett första nytt programförslag. Och nästan allt är också förändrat: arbete är bra, liksom företagande, kunskapstillväxt, teknisk och ekonomisk utveckling, personlig frihet och öppenhet mot omvärlden. Miljöpartiet vill framstå som ett seriöst parti som kan samarbeta med andra och som utan risk skulle kunna tilldelas vilken ministerpost som helst i en framtida regering.
Det är verkligen ett betydande steg framåt. Frågan är bara vad medlemmarna säger. Det var de som drev igenom det partiprogram som nu ska ersättas.