De senaste åren har det talats mycket om miljömärkning av elektronik. Strömförbrukning, tillverkningsmetoder, livslängd, återvinningsmöjligheter – parametrarna att ta hänsyn till är många.
Tv-apparater är ett område där det finns mycket att vinna på att tänka grönt. I fjol presenterades siffror som gjorde gällande att om samtliga nya tv-apparater som säljs inom EU höjde sig ett enda snäpp inom det nya energirankningssystem som är på väg att införas, skulle energimängden motsvarande nästan två kärnkraftsreaktorer sparas varje år. Bland tv-tillverkarna står några ut mer än andra.
Philips är kanske de som har gått längst med sin Econova-linje, som hittills kommit i en 42- samt 46-tumsmodell. Fjärrkontrollen laddas via solceller, det mesta i apparaterna är återvinningsbart och strömförbrukningen är exceptionellt låg. Förvänta dig dock inget krutpaket med spännande finesser – Econova erbjuder ingen 3D eller några andra modefunktioner. Det är en miljövänlig bas-tv, inget annat.
Samsung är ett annat företag som satsat mycket på miljömärkning. De är den enda tillverkaren som har sett till att få använda den nordiska Svanen-symbolen på sina apparater, men utvidgar vi sökningen till att även gälla EU:s Ecolabel dyker även produkter från LG, Sharp, Sony och Toshiba upp, plus då även Philips Econova-tv.
Att få veta om en tv-apparat är miljömärkt är inte alltid så enkelt. Samsung, som redan 2009 bestämde att alla deras tv-apparater med LED-skärm skulle leva upp till Svanens och Ecolabels miljökrav, har i dag väldigt knapphändig information om miljösatsningen på sin sajt. Några två år gamla pressmeddelanden dyker upp vid en sökning, men sedan måste jag ge mig in i de olika modellernas specifikationslistor och leta bland trista prestandatabeller för att hitta info om miljömärkningen.
I det avseendet är konkurrenten Sharp bättre. Redan på startsidan möts besökaren av budskapet ”Lev grönt i harmoni med naturen” och miljöaspekten påpekas gång på gång på de olika produktsidorna. Som potentiell kund måste jag säga att det känns uppfriskande att mötas av ”mjuka värden” i stället för att bara matas med den vanliga tekniska gallimattiasen. En annan stor energitjuv när det gäller hemelektronik är datorer, som likt tv-apparater står på under långa tidsperioder och traditionellt sett innehållit mycket miljögifter. Här har mycket hänt på senare år, bra exemplifierat av några siffror jag nyligen såg gällande Apples bärbara dator Macbook Air. Den senaste modellen med 13-tumsskärm kan under gynnsamma förhållanden klara sju timmars användning på en laddning. Hade den datorn förbrukat samma mängd energi som en portabel dator slukade för 20 år sedan, hade batteriet räckt i 2,5 sekunder. För att klara av att driva 1991 års dator i sju timmar, hade Macbook Air-batteriet behövt vara 10 000 gånger större.
Även på datorer går det i dag att hitta Svanen och Ecolabel-märkning. I Sverige har pc-tillverkarna Fujitsu och Lenovo Svanen-märken på sina produkter, medan Asus är de som hårdast profilerat sig på europeisk nivå, och också prisats för sina miljövänliga bärbara datorer av Greenpeace. Behöver en produkt vara dålig ur miljöhänseende om den saknar märkning? Nej. Dels kostar det en del att få använda miljösymboler, och dels måste företagen ansöka om att få vara med – något vissa inte gör. Och tyvärr är det väl i slutändan en prisfråga även i konsumentledet. Miljömärkta produkter kostar ofta mer.
Är vi villiga att betala för det? Med tanke på hur viktiga de här prylarna är i våra liv, borde svaret vara självklart ja.