Mildvintern sätter spår i vägarna

Den milda vintern med omväxlande nederbörd har slitit hårt på asfaltbeläggningar och det ställer till stora bekymmer för Vägverket och länets kommuner.
Kombinationen av dubbdäck och väta är särskilt besvärlig. Den har samma effekt som när man slipar trä med fuktigt sandpapper och bindmedlet mellan sten och asfalt tvättas ut.
Vid torrt väglag är slitaget skonsammare och när tjälen sitter i backen är inte asfalten lika följsam.

I vinter har tjälen gått i och ur marken vid ett flertal tillfällen och vid sådana tillfällen rör sig vägen underifrån och då uppstår bulor och andra ojämnheter.
Björn Ahnlund, driftledare vid Vägverket i region Mälardalen, ansvarar för vägarna i den norra länsdelen och har under sina 15 år i arbetet inte upplevt något liknande.
- Vi står inför det faktum att vi inte hinner fixa alla vägar. Slitaget har varit för stort i vinter. Grusvägarna ser det ännu sämre ut för. När det fryser till och tjälen går i marken utsättas vägarna inte lika mycket för slitage, säger han.

- Grusvägarna går inte att hyvla när det är blött. Gör vi det får vi lervälling och jag vet inte hur mycket pengar vi har lagt ned för att rädda vägar den här vintern och pengarna kommer inte att räcka, säger Björn Ahnlund.
Flera asfaltvägar som Vägverket ville lägga nytt ytlager på sedan tidigare får stryka på foten. De vägar som är i sämst skick måste prioriteras och resurserna kommer inte att räcka, varken hos Vägverket eller hos länets kommuner.
Ett normalt år brukar vägförbättringar inledas i maj, då tjälen har släppt. I år har den gått i och ur marken vid ett flertal tillfällen. Vatten har runnit ned i håligheter i asfalten och har sedan fryst. Isen orsakar sedan sprickor i asfalten och många förare får fullt sjå med att undvika potthål och andra håligheter.

Vägverket och kommunerna har i dagsläget ingen fullständig bild av hur stort behovet är av reparationer och underhåll. I Uppsala är situationen fruktansvärd, säger Åke Westling, chef vid gatugruppen
- En vinter med tio minusgrader är mycket bättre än det här. Det vi sparat på snöplogning och sandning förlorar vi i reparationer och underhåll. Vi lagar hål kontinuerligt och försöker att hålla gatorna framkomliga, säger han.
Kungsgatan är särskilt besvärlig med tanke på belastningen och situationen i Boländerna är också dålig. Här åker tung trafik ständigt till och från industriområdet.
- Vi kommer inte hinna ordna alla vägar, vi hinner helt enkelt inte i kapp. Dessutom har asfalten blivit dyrare, eftersom oljepriset har stigit, säger Åke Westling.

I Knivsta är situationen också besvärlig, särskilt i Alsike där tung trafik åker till det pågående bygget.
Östhammar, Tierp och Älvkarleby är de kommuner i länet där vädret har ställt till störst problem. Björkvägen i Gimo är ett exempel på en väg som kommunen har stora bekymmer med. Men problemen gäller främst de kustnära vägarna som exponerats för osedvanligt mycket väta. I Tierp har en person riktat ett ekonomiskt krav mot kommunen sedan han kört ned i ett hål och fick ett däck förstört. Det är troligtvis inte det enda krav som kommer att riktas mot kommunerna och Vägverket och myndigheternas budgetar för vägförbättringar urholkas på så sätt ännu mer.

Mildvintern sätter spår i vägarna

Många vägar i länet befinner sig i uselt skick. Bilister och chaufförer får dessvärre ställa in sig på ett år med potthål, bulor och kraftiga hjulspår. Vägverket och länets kommuner har varken råd eller tid att underhålla och reparera alla vägar.