Videon är inte längre tillgänglig
Det är lite trångt på parkeringen och det blir ännu mer tätt blir det när vi kommer in på Friluftsmuséets område. Disagårdens midsommarfirande som anordnas av Kulturföreningen Fyrisgillet är populärt, trots det aningen kyliga vädret. Efter en liten stund fylls varje liten gräsplätt upp av förväntansfulla barn i kransar, hundar, hobbyfotografer och turister. Det traditionella firandet lockar många Uppsalabor, men bland picknickfiltar och chokladhjul talas även andra dialekter och språk.
Familjen Seesko kommer från Köln i Tyskland och är i Uppsala på kortvisit. Pappa Oliver är pilot och bestämde sig för att ta med sig familjen på en jobbresa till Sverige för att de skulle få uppleva ett midsommarfirande.
– Jag googlade på midsommarfiranden innan vi skulle åka hit och hittade Disagården, säger Oliver Seesko. Dottern Corrie, som är sju år gammal har redan hunnit vinna en godisburk och verkar nöjd med pappas beslut. Nu väntar hon förväntansfullt på att midsommardansen ska börja.
Lite längre bort sitter Ceylan Inanc med sonen Rüzgar. Hon kommer ursprungligen från Turkiet men har varit på Disagården tidigare.
– Då tyckte jag faktiskt att det var ganska tråkigt. Men det var innan jag fick barn, nu är jag här för barnens skull, berättar CeylanInanc. Eftersom det inte fanns någonting att göra inne i stan valde de att åka ut till Disagården. Något liknande firande på just midsommar finns inte i Turkiet.
– Nej, i Turkiet är folk sociala varje dag och då behöver man inte fira vid ett speciellt datum. Man träffas på stranden och umgås. Det är inte som här då man måste vänta till helgen för att ha roligt.
Några som verkligen tagit firandet på allvar är Maria Adefjord och sonen Ruben. De har båda klätt upp sig i folkdräkt och står och övar dans. Ruben är med i Fyrisgillets barngrupp som strax ska ha en dansuppvisning. Han är bara fyra år, men verkar inte vara speciellt nervös.– Han har övat varannan söndag, berättar mamma Maria innan hon tar sig en svängom med sonen.
Efter en stund tågar Kulturföreningen in i traditionsenliga folkdräkter och hälsar alla välkomna, både på svenska och engelska. Det tunga molntäcket lättar och några få solstrålar hinner leta sig ner och värma - det har blivit dags för dans runt stången.