Och så förstås kvällens höjdpunkt, bokstavligt talat, resningen av midsommarstången. I enlighet med anrika traditioner borde det väl egentligen göras under fredagen, men mer moderna betänkligheter sätter stopp.
– Vi har gjort så här de senaste tre, fyra åren. Det handlar om säkerhetsskäl, stången är väldigt tung och skulle den tippa över är det bättre att det händer i dag än imorgon, när det kommer vara mycket mer folk här, säger Malin Bredeberg, en av organisatörerna från Fyrisgillet.
Det är bara att instämma i det. Arrangörerna förväntar sig nämligen att flera tusen personer kommer att trängas på området runt friluftsmuseet, om tidigare års besökssiffror är något att gå efter. Då gäller det att allt fungerar som smort. Thorsten Stenborg kommer sitta i entrén hela dagen och ta emot folket, och lovar sig själv att inte glömma hatten hemma som han gjort i dag. Den improviserade lösningen för att skyla hjässan från den gassande solen fick bli lite hopvirat hushållspapper.
– Tjusigt är det kanske inte. Men på midsommarafton blir det folkdräkt. Jag hoppas att det inte blir för varmt, det kan bli rätt så instängt här när solen ligger på, säger han och låter sekatören i höger jobba för fullt med kvistar och grenverk.
Midsommarfirandet vore givetvis ingenting utan sång och musik. Scenområdet ligger i skugga och står för tillfället tomt efter att barngruppen Minstingarna, ackompanjerade av två spelmän, precis avslutat sin generalrepetition.
Åldern till trots – de fem medlemmarna är mellan tre och sex år gamla – handlar det inte om några gröngölingar. Under terminerna är det uppträdande varannan vecka på Årstagården, men visst är det ändå speciellt att stå inför folkhavet på Disagården.
Femåriga Saga Nygårds, som brett ut sig på en filt med storasyster Eleonora, pappa och farmor, laddar upp inför föreställningen med pannkakor. Är hon inte nervös inför morgondagen?
– Jo. Lite grann, säger hon och fortsätter sedan att tugga.
Snart fylls scenen igen, den här gången av vuxenlaget, som dansar loss till folkmusiktonerna. Förberedelserna inför den allra svenskaste av högtider är i full gång. Men på gräsplanen mellan stugorna den här kvällen hörs också röster på tyska, engelska och kinesiska – en påminnelse om att Uppsala är en internationell stad, och midsommarfesten blir en fest för alla.