Stina Wollters och Michael Nuri går igenom söndagens händelser vid Särstabadet.
– Jag dök ner, men såg ingenting. Jag försökte igen, men fortfarande ingenting. Plötsligt kände jag hans hand om min fot, jag vrålade att han var där och fick med hjälp upp honom på land. Där låg han helt stilla, hans läppar var blå, men hans mage rörde sig. Han var vid liv, säger Stina Wollter.
Tre människors liv fördes samman vid Särstabadet i Knivsta under söndagskvällen. Michael Nuri och hans kompis Kenan Özkara var i vattnet när Michael Nuri fick en kraftig krampattack strax utanför bryggan.
– Michael grep tag i mig, han tryckte mitt huvud nedåt och jag märkte snabbt att jag inte kunde få upp honom. Jag fick panik av det och började ropa efter hjälp, det var mitt enda alternativ, säger Kenan Özkara som bor tillsammans med Michael Nuri.
Några meter upp på stranden hade Stina Wollter precis lagt ut sin filt och börjat byta om till badkläder. Hon ville passa på att ta ett kvällsdopp, men förstod snart att det inte skulle bli ett vanligt badstopp.
– Allt hände som i en rörelse. Jag gick före min man ner till stranden och hörde att någon ropade på hjälp. Jag såg direkt att det var en person bredvid honom som höll på att sjunka och utan att tänka sprang jag ut i vattnet. Då hade Michael redan sjunkit under ytan så jag började dyka ner, säger Stina Wollter.
Vattnet vid Särstabadet var mörkt och grumligt. För Stina Wollter smög sig desperationen på i takt med att hon inte hittade den krampande Michael Nuri.
– Det började kännas kört, som att vi inte skulle klara det. Jag såg något hårt som jag trodde var Michael, men det var en stock som låg i vattnet. Efter det snuddade hans hand vid min fot och då förstod jag att han var under mig, säger Stina Wollter.
Konstnären Stina Wollter hade med en gåva till Michael Nuri – en akvarell gestalt med en person som tar ett språng och ett djupt andetag.
Under tiden hade två andra män kastat sig i vattnet och för att hjälpa till.
– Hade jag bara varit 20 centimeter åt fel håll vet jag inte hur det hade slutat, men jag fick upp honom till slut och han kvicknade till, säger hon.
Michael Nuri fyller i:
– Det var läskigt, men jag mådde bra och jag tyckte inte vi behövde tillkalla vård. Jag är väldigt tacksam för Stinas insats och för att jag är här i dag, säger han.
Stina Wollter lyser upp.
– Det jag minns främst är känslan av att den här människan ska fan inte dö. Här ska det räddas liv. Sen när jag väl sjönk ner på filten bredvid min man sköljde alla känslorna över mig och jag bröt ihop i hans famn, säger Stina Wollter.
Strax utanför bryggan fick Michael Nuri kramp. Vid Särstabadet blir det snabbt djupt och Michael Nuri kunde inte längre simma.
Den här torsdagen vid Särstabadet är första gången de möts efter dramat som nästan kostade Michael Nuri livet. Här står han med händerna i fickan och tittar ut över sjön.
– Det blir snabbt djupt här och det var första gången jag fick kramp när jag simmar. Jag är inte rädd för att bada igen, men jag kanske får börja stretcha lite innan jag går i nästa gång, säger han.
Vännen Kenan Özkara har haft blandade känslor efter olyckan.
– Jag har haft dåligt samvete, som att det var jag som orsakade allt. Michael frågade mig om det var kallt, men jag sade att det inte var någon fara, bada på. Det var en sån lättnad när han kom upp på land och jag är så tacksam för alla människor som var med. Jag kommer aldrig glömma den här dagen, säger han.
– Inte jag heller, det var ett stort drama, säger Stina Wollter.
Michael Nuri, Kenan Özkara och Stina Wollter går ner mot badplatsen där söndagens drama utspelade sig.