Michael fann sina rötter

Det finns många i vår omgivning som är adopterade från alla världens länder, men det är inte alla som väljer att söka upp sitt ursprung och sina rötter. När Michael Nilsson var ungefär 15 år gammal började han tänka på att det skulle vara roligt att träffa sin biologiska pappa. Hans mamma dog när han föddes och pappan hade inte möjlighet att behålla honom.
- Min pappa försökte behålla mig, men han hade inte råd eftersom han då precis startat ett företag och jag hade en äldre bror som han skulle klara av att försörja.

Michaels föräldrar här hemma i Sverige har alltid stöttat honom och berättat för honom hur allt ligger till och vad det innebär att vara adopterad. Och intresset av att leta efter sina rötter på riktigt började redan före tonåren.
- Jag har alltid känt att jag vill söka upp mina biologiska föräldrar och det är klart man vill veta vart man kommer från ursprungligen. Det är en självklarhet för mig att veta hur min riktiga pappa ser ut och hur han är.
Att växa upp som adopterad har för det mesta varit väldigt smidigt.
- Det enda är ju det att jag sticker ut i mängden, säger Michael.
- Jag ser ju inte ut som alla andra, och så fort man inte gör det är det alltid någon som har något att säga om det.

På Michael Nilssons 18-årsdag kom det ett överraskande brev hem till honom. Det var hans Michaels pappa som sökt upp honom genom en Adoptionsbyrå i Sydkorea och nu hörde av sig.
- Om inte han hade kontaktat mig hade jag sökt upp honom. Men det var otroligt skönt att det var han som tog steget, tycker Michael, som efter brevet bestämde sig för att besöka sina koreanska släktingar.

Kaktus frågar om resan till Sydkorea och Michael pratar öppenhjärtigt om upplevelserna och resan dit. Under hela denna långa resa har Michaels föräldrar hemma i Sverige varit väldigt positiva och glada för hans skull. Det var Michaels svenska pappa och han själv som åkte till Seoul som är huvudstaden i Sydkorea. Där åkte de runt i staden, besökte olika museum, kollade in staden där Michael är född och upptäckte landet.
- De var väldigt dåliga på engelska där så det gick knappt att kommunicera. Öl var det ända ordet vi kunde, så det var det vi fick köra på. Pappa beställde in öl till oss och sedan var vi nöjda, berättar Michael och skrattar.

Efter några dagar i Sydkorea var det dags för den stora dagen då han äntligen skulle få träffa sin biologiska pappa och övriga släkt. De skulle mötas vid ett adoptionscentrum och när de kom fram till stället så var det en massa finklädda människor på plats. Människor som sedan visade sig vara släktingar. Väl inne i rummet där alla befann sig var det dags att byta presenter, hälsa på varandra och med hjälp av en tolk som var med under hela tiden så kunde de alla kommunicera med varandra.

De som träffades var Michaels familj från Sverige och sen hans biologiska bror, pappa, pappans nya fru, farmor, mostrar samt 17 andra släktingar.
- Det var verkligen jätteroligt att träffa alla, det var en obeskrivlig känsla.
Michael berättar att han tyckte att det var otroligt kul att umgås med sin biologiska pappa och bror.
- Han var inte alls stel min pappa, han bjöd på sig själv, vilket var otroligt kul.
Under ett tillfälle under resan skulle de alla gå och äta mat. Tillsammans satt de på knä och åt. Michael berättar att hans mostrar satt och tog och kollade på honom hela tiden. Detta eftersom de tyckte att han var så lik sin mamma.

Efter resan till Sydkorea har Michael haft kontakt med både sin biologiska pappa, storebror och kusin. De håller kontakten via internet och skickar mejl till varandra lite då och då. Dessutom är Michael väldigt engagerad och har börjat pluggar koreanska för att kunna kommunicera bättre med sin biologiska släkt.
- Det är ett spännande språk, berättar Michael som planerar att göra ett återbesök inom en snar framtid till Korea.
Han rekommenderar andra adopterade att göra som han har gjort.
- För det är verkligen något speciellt och det är bara vi adopterade som får chansen att känna den här speciella känslan, avslutar Michael.

Michael fann sina rötter

På sin 18-årsdag fick adopterade Uppsalabon Michael Nilsson ett brev från sin biologiska pappa i Sydkorea. Resultatet blev att han begav sig till sitt ursprungliga hemland för att träffa sin släkt där.