Vid årsskiftet införlivades kommunens viltvårdare Lars Johansson i Teknik- och serviceförvaltningens verksamhet efter att under en tid ha tjänstgjort under Jobbcenters uppdrag på Vård- och bildningsförvaltningen. I samband med förändringen försvann hans uppdrag att hjälpa till exempel villaägare och bostadsrättsföreningar med viltvård.
Lars Johansson får fortfarande dagligen samtal från privata markägare, som han då måste hänvisa till polisen som i sin tur ska förmedla kontakt med en ickekommunal viltvårdare. Själv får Lars Johansson som kommunalt anställd inte förmedla kontakt med en annan viltvårdare. Att han inte kan rycka ut tycker han är problematiskt, och målar upp scenariot med ett skadat viltdjur som påträffas på privat mark.
– Det är mest synd om de skadade djuren. Det finns ju till och med de som säger att de ska bära ut dem på gatan.
Förutsatt att gatan är kommunal mark, vilket således skulle ge kommunen ansvar att ta hand om det skadade djuret. Med en förlängd process för att få tag på en viltvårdare kan också djurets plåga förlängas.
– Jag sa redan från början att det här inte kommer bli bra, säger Lars Johansson om den förändring som nu inträffade för nio månader sedan.
Viltvården hade under en tvåårig period legat hos Jobbcenter i Uppsala kommun när den åter hamnade på Teknik- och serviceförvaltningens bord. På uppdrag av Anders Bretz som är kommunens åkerfogde hamnade viltvården åter på rätt bord. Han förklarar att det delvis är en resursfråga där viltvård på kommunens mark måste prioriteras som ligger bakom viltvårdens förändrade befogenheter.
– Det får ju inte gå så långt att djuren får lida. Då får ju Lars Johansson ingripa. Är det en akut grej så får man ju absolut ingripa, men generellt sett inte säger Anders Bretz.
Den skepsis Lars Johansson dagligen möter per telefon har Anders Bretz inte märkt av.
– Vi har kört det här i nio månader nu och vi har väl egentligen inte fått in några klagomål, säger han.