Vid gamla Cementgjuteriet i norra Luthagen finns några fasader som illustrerar lite av vad Liv Hahne menar med vardagsarkitektur. Att putsen har olika färg är det som mest skiljer husen i utseende. Så ser det ut på många ställen, i många städer i landet.
Som tyngsta politikern i byggfrågor bär Liv Hahne förstås själv delansvar för hur nya hus i Uppsala ser ut. Viss självkritik kan anas.
– Vi har inte varit riktigt bra på att styra det här, säger hon.
Bostadsbyggandet i Uppsala väntas ta ordentlig fart de närmaste åren, med en topp 2017 då kommunens prognos pekar på över 4 000 byggstarter. Det innebär att nya bostadshus kommer att sätta större spår i stadens utseende än på länge.
Liv Hahne berättar att utformningen ofta diskuteras i plan- och byggnadsnämnden.
– Vi talar mycket om det, att allt ser så lika ut.
Varför har ni inte försökt ändra på det?
– Kostnaderna används emot oss. Företagen säger: ”Då blir det dyrare att bygga, så då måste vi ha högre exploatering.”
Men nu sätter Liv Hahne ned foten.
– Kommunens egna arkitekter kan vara med och styra detta, men de måste komma in i ett tidigt skede och så att säga kräva mer varierande arkitektur. Det kan jag lova. Men jag kan inte lova att det blir en arkitektur som alla älskar.
Det återstår att se om politiken kan enas om medlen. Skiljelinjen mellan partierna kan möjligen gå vid hur mycket politikerna ska styra och hur mycket som ska lämnas till övriga intressenter. Men någon sorts förändring tycks det vara enighet om.
Miljöpartiets kommunalråd Maria Gardfjell säger exempelvis hon vill ha högre krav från kommunen på att bygga klimatsmart och anser att det är ”jätteviktigt” att få mer varierat byggande. Hon talar sig varm för så kallade byggemenskaper, som arkitekten Anders Tväråna i september presenterade i ett debattinlägg i UNT.
– Det är en modell som vi från Miljöpartiet starkt förordar. Då skulle det automatiskt bli mer variation, säger Maria Gardfjell.
En byggemenskap drivs av bostadssökande privatpersoner som går ihop om att vara byggherre, men tar hjälp av proffs där det behövs.
– Jag tror det skulle kunna vara lämpligt i Uppsala, säger Anders Tväråna, som anser att staden är i behov av reellt boendeinflytande och mer småskalighet.
Varför brister bostadsbyggandet ofta i variation?
– Ekonomin. Det är säljarens marknad. Det blir enkla material och enkla lösningar eftersom man ”säljer vad som helst”. Och eftersom det är en stor sak att köpa en lägenhet så vill köparen inte satsa på något okänt. I Uppsala är det ett konservativt klimat, så här bromsar man sig själva.
Enligt Anders Tväråna skulle byggemenskaper göra byggandet mer varierat och arkitektoniskt nyskapande. Men för att få skjuts på den modellen krävs att kommunen ställer upp, poängterar han.
– Kommunen bör ta fram planer för detta som man gör för villatomter, föreslår han.
Liv Hahne känner till modellen.
– Ett problem är att kommunen inte säljer mark så småskaligt. Men vi har förstås Östra Sala backe där det finns tomter i storleken 50 lägenheter, föreslår hon.
Om det finns intresse att bilda byggemenskaper, skulle kommunen vara ett hinder då?
– Nej, absolut inte. Tvärtom!
Maria Gardfjell ser också Östra Sala backe som ett bra område för att försöka få igång byggemenskaper.
– Om Liv Hahne och jag är överens – då ska vi verkligen kunna genomföra det!