Mer svett på golvet, tack!

När man har en klubb är man alltid lite orolig över när dansgolvet ska komma i gång. Ibland börjar folk röra på sig redan vid klockan nio och ibland blir golvet fullt först vid 02. Själv känns det som att jag många gånger har dragit det stora lasset att starta. Jag vet inte om det här är ett fenomen som enbart pågår i Sverige eller Uppsala, men jag gillar inte feelingen av högstadiedisco som ibland inträffar de första timmarna när alla står uppradade längs med väggen, och med händerna hårt knutna till en ölflaska.

Jag gillar heller inte folk som stirrar på en om man nu bestämt sig för att svänga sina lurviga. Man känner sig ungefär lika uttittad som om man skulle pole-dansa vid kandelabern på stora torget en lördagsförmiddag.
Men det som stör mig allra mest är stela gäster som känner ett behov av att peka och viska. Alla mest utsatta för dessa otrevliga gester är oftast den mest übercoola personen du nånsin kan träffa, den där trancekillen som älskar musiken och är i gång redan vid entrén med sina viftande händer. Han som svettas igenom sina kläder och som blundar sig igenom hela kvällen - mitt på dansgolvet. Såna älskar jag!

Jag vill se mer frenetiskt dansande och totalförbud mot skvalpande ölglas. Mer svett och spontanutrop. Gäster som inte väljer sin outfit till efter vad som är "hett" utan till vad de kan lyfta armarna till enklast. Gärna såna som har några nya danssteg på lager som de utför med lätt rödflammiga ansikten. Då kan jag slappna av och ha roligt och hoppas att pekfingermänniskorna ändrar sig och ansluter sig till oss.

Mer svett på golvet, tack!

Fredags klubbskribent Elin Aram gillar inte feelingen av högstadiedisco när folk står uppradade längs väggarna och stirrar på det fåtal coola människor som vågat sig ut på dansgolvet redan tidigt på kvällen. Mer svett ska det vara!