Mer makt åt väljaren!
Alldeles omöjligt är det dock inte för väljaren att påverka även personuppsättningen. I personvalet, som funnits sedan 1988, kan väljaren med ett kryss markera stöd för en person. Den som får 8 procent av rösterna i riksdagsval - 5 procent i kommuner och landsting - hamnar automatiskt på valbar plats. I den riksdag som nu sitter är sex riksdagsledamöter personvalda, bland dem Cecilia Wikström (fp) i Uppsala.
Någon större förutsättning för att detta system skulle kunna förändras tycks inte finnas. I grundlagsfrågor eftersträvas av, en i och för sig rimlig, tradition största möjliga enighet. Grundlagar ska vara stabila, fungera länge och inte ändras varje gång det blir en ny majoritet.
Eftersom vänsterpartiet - detta parti som när det passar gärna hycklar intresse för ökat folkligt inflytande - är helt emot personval, och socialdemokraterna är mycket ovilliga att mjuka upp dagens system lär eventuella förändringar komma att dröja länge.
I andra länder är partierna mindre rigida. I Lettland får väljarna välja och vraka inte bara bland partierna, utan även bland de kandidater partierna erbjuder. Man får kryssa och stryka av hjärtans lust.
Vid det förra valet till EU-parlamentet utnyttjade jag själv möjligheten. (Jag har dubbelt medborgarskap och därmed rösträtt även i Lettland).
Det parti som jag stödde i valen på 90-talet hade börjat korrumperas. Men långt ner på dess lista stod en tidigare utrikesminister - en kompetent, sympatisk och moraliskt oförvitlig person, som enligt min ringa uppfattning skulle utgöra en prydnad för EU-parlamentet.
Så jag kryssade hans namn och strök de övriga. Eftersom jag tydligen inte var ensam om denna lysande idé blev också min favorit invald, som enda kandidat från det partiet. Det var en härlig känsla. Och frågan kvarstår: Om vi nu är betrodda att välja parti, varför ska vi då inte också ha en reell möjlighet att välja den person/er vi föredrar?
Så jobbar vi med nyheter